230123 Måndag Castro Verde – Faro

Det tar sin tid att lämna boplatsen, även om det bara är för några dagar! Ja, det är inte lätt att lämna ”familjen”, men efter många kramar och ”lycka till”, kommer vi slutligen iväg på vår semester!

Vi siktar på ställplatsen vid Isla Cristina i Spanien, strax innanför gränsen och väljer att åka vägen via Mértola, för att få njuta av vacker natur. Genast startar vi vår ”bilskådning” och fåglarna verkar vara på alerten i det fina vädret. De flesta Storkbon börjar bli besatta nu och de duggar tätt hela vägen mot Mértola! Vi ser en fin Härfågel sitta på en ledningstråd och väldigt många Iberiska Varfåglar samt lite annat smått och gott. Dessutom får vi njuta av alla Mandelträd som nu står i full blom utmed vägkanterna.

Innan vi åker fram till ställplatsen, stannar vi Ayamonte för att handla på favoritaffären Mercadona. Vi är sedan framme vid Isla Cristina vid lunch-tid, men till vår stora besvikelse är det helt fullbelagt! Det är inget att göra åt! Vi tittar istället ut en parkering att stå på över natt inne i staden.

GPS:en lurar, som vanligt, in oss på alltför trånga gator, där vi får hålla andan för att ta oss fram. Vi välter faktiskt en plaststol vid ett café, men det blev ju ingen skada skedd. Lätt stressade blir vi nog, för plötsligt kör vi in på en gata, mot enkelriktning! Nu blir det värre! Bilar tutar, folk pekar fulfinger och vi ser ingen möjlighet att vända! Till slut får Björn börja backa ut (och det är trångt)! Nu prejar vi även en "trafikdelare", tack och lov i gummi! Kaosen fortsätter, men till slut, kommer vi ut ur eländet med högt blodtryck och hög puls! Homers eventuella skador inspekterar, men det förefaller endast vara svarta gummistreck som går att putsa bort. Skönt!

När vi sansat oss lite, beslutar vi att åka tillbaka till Portugal igen. I staden St Antonio Vila Real finns det ju alltid möjlighet att stå med el på ställplatsen. Det är bara inte sant! Här är det också fullbelagt! Det har vi aldrig tidigare varit med om! Besvikelsen fortsätter och alla våra ”semesterplaner” faller platt. Vad gör vi nu?

Vi måste fatta ett snabbt beslut, för nu är det redan sen eftermiddag. Vi har båda samma tanke – Faros parkering intill flygplatsen!

På vägen mot Faro får vi ändå lyckan att se ett 50-tal Bronsibis, precis intill vägen. Snyggt!

När vi kommer fram till vårt nästa mål, tror vi först att det fullt även här. Så här mycket husbilar har vi aldrig sett på parkeringen heller! Vi hittar till slut en plats även för Homer, tack och lov!

Nu får Björn vila sig! Han har ju varit chaufför hela denna stressiga färd. Errol och Eva längtar ut på en promenad med fågelskådning, innan solen går ner. Dock är det högvatten nu, så det blir inte så gott om Vadare. Vi njuter, båda två, på våra respektive sätt av Ria Formosas natur. Eva får se en stor flock Flamingos, Skedänder och Bläsänder samt en Fiskgjuse, som flyger över oss på låg höjd. Det är också en magisk känsla att lyssna till Storspovarna och Rödbenorna under vår väg tillbaka hem till Homer.