230330 Torsdag Costa de Levante

Efter frukost vill Errol snart ut för att spana efter Shiva. Det dröjer ganska länge innan han får syn på henne, fastän hon gnäller. Troligen hör han inte hennes gnäll. När hon flyttar sig lite närmare får han syn på henne, men då kan han inte hålla sig längre utan börja skälla. Eva får hämta in honom, så han får lugna sina nerver!

Vi tar sedan en gemensam promenad, alla tre, utmed strandpromenaden, ända bort till damfriseringen Salong Esencia. Där ska Eva bli klippt idag. Björn och Errol vänder där och strosar sakta hemåt.

Eva får sitta utanför och vänta till kl 12, då hårfrissan kommer. Hon tvättar först håret på Eva och frågar sedan hur håret ska klippas. Med hjälp av Evas ynkliga spanska och google translate går det fint! Hej och hå, här går det undan! Efter 10 minuter är håret klippt och fönat! Eva är helnöjd! Det är precis lika bra utfört, som hemma i Hjo. Det är så billigt, att Eva skäms när hon betalar 150 kr!

Ingen brandrök längre, så nu syns bergen tydligt

Resten av dagen ägnas åt våra sedvanliga vardagsaktiviteter. Errol ligger och spanar in Shiva. När hon sedan ska gå på promenad, med sin hundvän Zhuper, rusar hon fram till Errol och famnar honom framifrån. ”Nej, nej, säger lille Zhuper, det ska vara bakifrån” och så famnar han Shiva bakifrån! Men, Shiva river ifrån till den lille kavaljeren, för hon har ju valt ut Errol!

Vi avslutar dagen med en sval, god öl i kvälls-solen. Framåt 20:30-tiden kommer åter Fladdermössen och roar oss med sina flygjakter. Vi njuter!

 230829 Onsdag Costa de Levante

Errol träffar flickvännen Shiva på morgonpromenad. Det dansas så det står härliga till, men som tur är tar frukosthungern sedan överhand och Errol hänger med hem!

Förmiddagspromenaden blir delvis gemensam med Kristian, Maria och Simba. Dock avviker vi ett tag så Errol får ta sig ett dopp, men idag är han mer tveksam för vågorna är lite för höga för att passa hans smak. Man måste vara försiktig på äldre dagar! Utmed strandpromenaden får Eva plötsligt syn på en frisörsalong och går genast in för att beställa tid. Jadå, redan imorgon kl 12 är det dags!

Förra året träffade Eva och Errol regelbundet en man med en gul, knubbig labradorpojke. Mannen ville varje gång stanna och prata med Errol samt bjuda honom på en godis. Idag möter vi åter ekipaget och nu är den gule, knubbige mycket mer än knubbig! Han är verkligen modell STOR! Mannen vill även nu stanna och prata med Errol samt erbjuder honom en godis, om han sitter ner. Trots sin STORA modell inbjuder den gule till lek, men det passar inte herr Errol! Vi tackar och går vidare!

På eftermiddagen går vi över till Kristian och Maria för att ta en fika. Vi pratar fåglar och ställplatser, som vanligt. De ska resa vidare imorgon och siktar nu på Delta d´lEbre, med förhoppning om fågelskådning. Vi önskar lycklig resa och vem vet när vi ses nästa gång igen?

Errol ägnar sig sedan åt häckspaning. Han har hittat ett lämplig hål i vår Nerium-häck, där han kan spana in Shiva. Under tiden njuter vi av kvälls-solen och ett glas rött. När solen sedan går ner och skymningen faller, kan vi beundra Fladdermöss som jagar insekter. Det känns länge sedan vi såg!

230328 Tisdag Costa de Levante – La Vall d´Uixo – Costa de Levante

Errol har åter lyckan att träffa Shiva, på morgonpromenaden och idag vill han knappast gå hem! Direkt efter frukost rusar han genast ut och ropar på Shiva. Hon svarar genast med att gnälla och sedan ligger de i sina linor och tittar trängtande på varandra! Vilken kärlek på gamla dagar!

Vi gör oss klara för dagens utflykt till staden La Vall d´Uixo, 15 km upp mot bergen. Brandröken täcker nästan bergen, se vi knappt kan se dom. Men, snart nog drar rökmolnen iväg åt annat håll, så himlen blir åter klar och solig.

Staden har ca 30 000 invånare och är därmed livligare än vad vi är vana vid. Vi åker till ställplatsen som ligger helt nära ett naturreservat samt underjordiska grottor och arkeologiska utgrävningar. Det låter ju högst intressant!

Ställplatsen är gratis och mycket populär. Här står mängder med husbilar och vi ser att många inte alls följer reglerna. De ställer ut stolar och bord, solceller osv, vilket är förbjudet på gratis ställplatser!

Här finns även en turistinformation och dit stegar vi först. Vi får flera bra kartor över närområdet och även något tips om fågelskådning. Vi frågar vad stadens namn, La Vall d´Uixo, betyder och får svaret – ”the valley zone”. Vi får även lära oss hur det uttalas!

Så strosar vi iväg och hamnar verkligen i ett mycket tillrättalagt, turistiskt område. Här är flera skolklasser på sina skolresor och det vimlar av souvenirbutiker samt restauranger. Det är kö till biljettluckan för de underjordiska grottorna, så de hoppar vi över. De arkeologiska utgrävningarna ligger högt, högt upp på berget ovanför oss. Björn får därmed vänta här nere, medan Eva och Errol strävar uppför de många trapporna. Inte nog med många, branta trappor; därefter kommer en lång, läskig stålramp som Errol måste gå på. Efter moget övervägande och försiktiga tass-försök, beslutar han sig för att det verkar säkert att gå där. Han är allt en modig kamrat, vår gamle fyrben!

Nu kommer vi ut på en plattform, där vi ser ut över de arkeologiska utgrävningarna. Inte bara det – vi får en fantastisk utsikt över staden och dess omgivningar. Det är verkligen fantastiska panorama-bilder vi erbjuds!

Intill den här ”turist-fällan” finns det även många, många strövstigar som naturligtvis skulle passa oss bra om Björn kunde gå bättre. Men, det kan ju bli ett återbesök, längre fram i livet!

Vi har även fått en karta över staden och ser att dess historiska center är helt överkomligt även för Björns gångförmåga. Men, det får bli vid ett annat tillfälle, för nu är vi nöjda för idag!

När Eva och Errol går ut på kvällspromenaden, möter vi en kvinna med en Golden Retriever och det visar sig vara Maria och Simba! Men, käre värld, att vi ses här! Ja, det anlände hit idag och ska stanna ett par nätter innan vidare hemfärd. Så ansluter även Kristian och vi tar nu en gemensam promenad. Det roliga är att de stod på ställplatsen i La Vall d´Uiox inatt och lämnade den ungefär när vi kom dit. Ja, våra vägar möts då verkligen igen! Så bestämmer vi att ses över en fika imorgon eftermiddag för att berätta om våra respektive resäventyr!

 230327 Måndag Costa de Levante

Idag tar vi en gemensam promenad, alla tre, på förmiddagen. Vi ska gå till Turistinformationen för att se om den är öppen. Promenaden får allt börja med ett Medelhavsdopp för Errol, annars blir det olidligt för honom. Sedan fortsätter vi utmed strandpromenaden och idag, när det är måndag, är den nästan folktom. Det är endast några hundägare som är ute på förmiddagsrastning.

Turistinformationen är inte öppen. Där finns endast digitala skärmar att trycka på, men det är inte av intresse för oss. Medan Björn och Errol vilar sig på en bänk, går Eva nerför affärsgatan för att försöka hitta ett bageri så vi kan få färskt bröd. Nej, det lyckas inte! Vi får köpa ett par baguetter på den lilla supermarket som ligger där. Så strosar vi hemåt igen. Det är ljuvligt ute. Solen lyser och det är ca 22 grader varmt, men en härlig bris svalkar oss hela tiden.

När vi kommer hem har vi fått nya grannar. De är från Österrike och ska också stanna här över påsken. Även de har en liten fyrbening, vid namn Nelly. Hon är bara 1 år och ser lite ”pudel-aktig” ut.

Eftermiddagen är lugn för oss. Våra grannar ”gubb-gäng”, äter lunch tillsammans och dricker vin. De skrattar gott och har så trevligt ihop, ända tills paltkoman infinner sig och de tar siesta. Det är ett härligt gäng!

Nu börjar vi att leta utflyktsmål i vår närmiljö och vi tänker chansa på en stad, La Vall d´Uixo, ca 15 km härifrån. Det får bli morgondagens aktivitet!

Vi sitter ute i kvälls-solen och smuttar lite vitt vin, när en av våra tyska grannar kommer på pratstund. Det är hans första besök här på campingen och så blev han kvar genom hans nyfunna vänner. Det känner vi igen precis och det är ju så det blev för oss också i Castro Verde. Han berättar också att det aldrig finns varmvatten i herrarnas dusch, så det är damernas som gäller! Innan han går vidare presenterar han sig, men det fastnade inte i våra hjärnor, så vi vet ändå inte vad han heter.

På kvällskissen (medan Eva lagar en omelett) träffar Errol sin jämngamla granntant Shiva och plötsligt uppstår det ömsesidig kärlek, på gamla dagar! Hon bjuder upp till dans och de vill aldrig sluta! Vem kunde tro detta, vilken lycka Errol!

Errols kärlek Shiva

Skogsbränderna nära Valencia rasar och under dagen har det kommit rökmoln in, som gett ljuset ett rödgult sken, när solen skymts. Det har regelbundet flugit helikoptrar och flygplan över oss samt en stickande brandlukt har känts av. Vi får hoppas att de lyckas släcka bränderna snart!

 230326 Söndag Costa de Levante

Så var det dags för sommartid och då sover vi mycket längre på morgonen, ända till kl 08! Nåja, det rättar sig väl till med tiden, för vi gillar ju att stiga upp lite tidigare än så.

Väderprognosen säger att det ska bli 30 grader varmt idag, så det är bäst att vi utför vardagsaktiviteterna på förmiddagen. Det innebär lite handtvätt av kläder, tömma gråvatten osv. En av vardagsaktiviteterna utökades rejält idag, på grund av Evas misstag. Den hopvikbara hinken, fylld med varmvatten och t-shirts, ställde Eva en stund ovanpå köksbänken. I ett obevakat ögonblick har hinken vikt ihop sig och låtit vattnet flöda ut över bänken. Inte bara över bänken, visar det sig, utan ner i besticklådan under bänken. Tömma, tömma, torka, torka och så mycket vatten! Nåja, efter ett bra tag så har ordningen återställts igen och vilken tur att vattnet ändå rann ner i en lämplig låda, där inget blev förstört!

Errols förmiddagspromenad kan ändå bli lång, för nu kan han svalka sig med härliga Medelhavsbad, vilket han uppskattar. Han styr stegen mot samma mål, som vi hade förra året här. Det är bara för Eva att hänga med! Det är så mycket människor och hundar på Strandpromenaden, så här är mycket att läsa för herr fyrben.

Ja, det är inte allt som fungerar till hundra procent på vår boplats. Duscharna är väl inte de mest fräscha och man kan aldrig veta om det ska finnas varmt vatten i duschen. Björn har haft oturen att få idka kalldusch, medan Eva har haft bättre tur och fått riktigt varmt vatten!

Idag har vi bestämt oss för att förekomma svenskvännerna, genom att ringa dom på tidig kväll. Ändå hinner de före oss och ringer redan på eftermiddagen! De kom hem till Sverige i måndags och har redan startat igång sin fågelmatning, med gott art-resultat. Vintern har inte gett sig ännu, för de har ca 5 cm snö utanför fönstret.

Fastän vi har haft ca 30 grader varmt på eftermiddagen idag, upplever vi inte det som besvärligt alls, för det fläktar så skönt från Medelhavet. Det känns riktigt behagligt!

230325 Lördag – Costa de Levante

På lördagar är det marknad i Moncofa, så efter frukost tar vi en promenad dit. Vi går förstås strandpromenaden, så Errol hinner ta sig ett dopp på vägen. Äntligen får han ett svalkande dopp i Medelhavet! Men, det dröjer nog innan vi tvåbenta kommer i, för det är bara 14 grader i vattnet!

Den här marknaden erbjuder mestadels kläder, grönsaker och frukt. Vi köper genast färska jordgubbar, som säljs i lösvikt. Vi köper 1 kg! Fina apelsiner måste vi också ha, så det får bli 2 kg. Vi hittar även ett stånd med färskt bröd, så en baguette till lunchen blir ju också bra!

Sen går vi hem och lägger Errol i skuggan, för lite vila. Färskt bröd till lunchen med jordgubbar till dessert, är inte fy skam!

Efter några resdagar utan så mycket kontakt med familjen, är det dags att ses på videochat. Det är gott att träffas igen och alla mår bra!

I övrigt blir det en stillsam dag, med tid i solen, varvat med skugga och sedan en kort kvällspromenad med herr fyrben. 

 230324 Fredag Daimiel – Costa de Levante, Moncofa

Efter god sömn och stillsam frukost, tuffar vi vidare mot Medelhavet och staden Moncofa. Där vår familjära camping/ställplats Costa de Levante finns.

Utmed färdvägen ser vi en trolig Blå Kärrhök, men vi kan ju inte vara helt 100 förstås!

Vid 15:30 är vi framme vid vårt mål och välkomnas av campingägaren Frank. Lustigt nog får vi exakt samma plats, som förra året, när Björn var så sjuk! Det är bara att köra in Homer på den bekanta ”sjukläger-platsen”, men i år tänker vi hålla oss friska!

Nu välkomnas vi av våra grannar. De är tyskar och en schweizare, tillika hundägare. Fyrbeningarna måste också hälsa på varandra. Det är en storvuxen, äldre dam, 13 år, vid namn Shiva samt en liten kortbent, lurvig herre, 7 år som heter Zhuper. Hälsningsritualerna är snart avklarade och avlöper bra.

Errol vill såklart snarast ut på en välbekant promenad och det har han sannerligen gjort sig förtjänt av! Oj, så mycket nyheter här finns att läsa och han kan vartenda stråk, vi går!

Så går vi hem och boar in oss ordentligt! Nu känns det riktigt skönt att stå stilla på en plats som vi tycker om, alla tre!

 230323 Medellin – Daimiel

Under vårt frukosterande, ser vi att det blir marknad alldeles intill oss. Så innan vi lämnar Medellin går Eva bort och köper 1 kg gröna oliver samt tomater. Sedan gör vi oss redo för att åka till nästa mål – den lilla staden Torralba de Calatava.

Utmed vägen ser vi hela fält med blommande fruktträd i rosa och vitt. Men, snart nog bär det iväg uppåt bergen. Den här vägen är nog en av Spaniens sämsta! Vi som alltid brukar skryta om så bra alla vägar är i Spanien, men nu får vi tji! Det är mycket vägskador, med håligheter och bulor. Stackar Homer skakar och hoppar! Det är också ganska tröttsamt att åka på en sådan skakig väg.

Till slut kommer vi ändå fram till Torralba de Calatava och hittar ställplatsen. Men, nej! Ställplatsen är under ombyggnad och inte alls klar. Det är dessutom bara en platt grusyta, utan någon grönska alls runtom. Det känns bara platt och tråkigt!

Nåja, vi har bara en mil till nästa ställplats, som vi känner igen från nerresan, nämligen i staden Daimiel. Ställplatsen är bra, men det är ganska tråkiga omgivningar och ganska långt in till stadskärnan, i alla fall när det är 25 grader varmt! Men, Errol är nöjd för här känner han igen sig och vet precis vart han vill gå, när vi kommer fram.

Vi tar sedan en gemensam kvällspromenad in till centrum. Vi går en helt annan väg än Errol och Eva gjorde vid nerresan. Det här var lite trevligare gator och vi kommer till en helt annan del av staden idag! Såklart med 17000 invånare kan man väl lätt hamna på olika gator och till en annan del av centrum.

Nu märks det, på alla utsmyckningar, att påsken med ”heliga veckan” närmar sig! Efter en timmes strög och noggrann läsning, går vi hem till Homer igen. Nu smakar det gott med en svalkande öl! Errol ligger utanför Homer en stund, för att ha koll på omgivningen. Det rör sig nämligen en hel del hundar i området!

 220322 Mérida – Medellin

Efter en god sömn och en stillsam frukost, går vi bort till verkstaden, som öppnar 09:30, för att höra hur det går med Homer-luckan. Jodå, den är lagad och färdig, klar för montering! Hurra! Det här blev ju toppenbra!

Efter någon timmes ytterligare arbete är Homer fix och färdig för att köras vidare! Vi är så glada och tacksamma!

Vi bestämmer oss för att göra ett besök på Decathlon, som ligger precis intill, innan vi lämnar Mérida. Det blir inte några större inköp precis, men ett par short till Björn och en badrock till Eva, är inte fy skam!

Efter gårdagens påfrestningar vill vi inte köra någon längre sträcka idag. Alltså kör vi bara vidare 4 mil till vårt ursprungsmål; den lilla staden Medellin.

Medellin har endast dryga 2000 invånare och den ligger vid Guadiana-floden. Här finns en gratis ställplats nere vid floden, med Romarbron och Castellet i bakgrunden.

Vi anländer redan vid lunch-tid och startar med vår lunch-macka. Errol får en kort promenad utmed floden. Sedan ger sig Eva ut på ensam sight-seeing, för 25 grader är alldeles för varmt för gamle fyrben och Björn har ont i sitt knä!

Eva ger sig genast iväg upp till Castellet och det blir rena, rama bergsbestigningen. Det är brant uppför och mycket ojämn mark. Vilken tur att inte herrarna följde med!

Arkeologiska utgrävningar som gjorts i Medellin, har påvisat lämningar ända från 6:e århundradet före Kristus! År 79 före Kristus grundades den romerska kolonin ”Metellinum” och från den tiden härstammar även Romerska bron samt Romerska Teatern. Därefter blev den muslimska dominansen stor och då byggdes Castellet. Staden kallades då ”Madallin”.

Stora delar av området runt Castellet och Romarteatern är avstängda, på grund av restaurering och fortsatta utgrävningar. Men, Eva kan klättra ända upp till Castellet och därifrån beundra den fantastiska utsikten över staden, Guadiana-floden och Romarbron.

Romarteatern får man endast tillträde till via guidad visning, men Eva kan kika in genom ett staket och ser ändå en del av den.

Sedan strosar Eva ner till stadens torg, där Hernán Cortés står staty. Han föddes 1485 i Medellin och erövrade det Mexikanska Imperiet.

Här träffar Eva på ett par holländska grannar, från ställplatsen och vi får en lång pratstund. De tänker inte sträva upp till Castellet för de är så trötta på alla borgar de sett här i Spanien.

Eva strosar hemåt till boplatsen igen, på stadens, i övrigt, ganska tråkiga gator.

På kvällen tar vi en gemensam promenad in till Medellins torg. Vid Inglesia de Santa Cecilia gör en Pilgrimsfalk en dykning mot en Stadsduva. Hela taken på den gamla kyrkan är bebodd av Storkpar!

Sedan går vi hem och gör en reseplanering, så får vi se om den håller?

 230321 Tisdag Castro Verde – Mérida (Spanien)

Så säger vi ”tack och farväl”, för denna gång, till vårt kära Castro Verde! Vi hoppas att vi ses igen i höst!

Vi har fint resväder med strålande sol och värme.

Innan vi lämnar vår lilla stad ska vi komplettera med lite bashandling, så vi styr Homer bort mot Intermarché. Sopbilen står och tömmer sopkärl vid en gata och Björn kör upp på trottoaren för att hålla undan. Men, det borde han inte gjort! Nu kör vi över några höga ”järnbulor”, som fördärvar luckan till en av Homers packutrymmen. Luckan som kvarstår går inte att stänga längre! Vad gör vi nu? Jo, Silvertejp löser de flesta problem en husbilsägare kan ha! Vi tejpar igen luckan med massvis av Silvertejp och så styr vi Homerkosan mot staden Mérida i Spanien, där vi vet att det finns en jättebra verkstad.

Naturligtvis hinner det komma några beklagande campinggrannar under vårt idoga arbete med Silvertejpen. Nåja, så hinner vi säga ”hej då” ytterligare en gång och nu önskar de oss verkligen lycka till med fortsatt färd!

Vi tuffar iväg, om än något försenade, mot Évora – Reguengo – Redondo. I Redondo styr Gps:en oss österut mot Elvas. Käre värld vilken urdålig väg; ja vi kan knappt ens kalla det för väg! Möjligen är det en hålväg med enorma gropar och gupp, i hela 26 långa kilometrar! Stackars Homer!

Före och efter denna hemska väg, kan vi ändå njuta av det mycket vackra landskapet, med böljande Korkekskullar och rikt blommande vägrenar.

Så kommer vi till gränsen mot Spanien, via Badajoz och då är det inte så långt kvar till Mérida. Vi styr genast färden till verkstaden Autocaravanas Myriam, som också har en ställplats. Klockan är ungefär 16 när vi anländer och överallt är det stängt!

Utanför ställplatsen finns dock en porttelefon, som vi ringer på. Vi får på så sätt en kod, som öppnar grinden, men ingen mer information. Jaha, vad gör vi nu då? Här verkar helt tomt och ödsligt, men vi parkerar Homer i alla fall.

Vi får till slut information och hänvisning till verkstaden, av en hjälpsam man som plötsligt dyker upp. Verkstaden ligger bara ca 25 meter längre bort och de öppnar igen kl 17. Nu känns det genast lite bättre!

Mycket riktigt, kl 17 kommer det en mycket hjälpsam kille och öppnar verkstaden. Han slänger sig genast över vår Homer och monterar bort luckan. Han tror att den ska vara lagad under morgondagen. Så får vi koder och information om ställplatsen. Vi får även låna en personbil under tiden, så vi kan se oss omkring. Ställplatsen ligger nämligen ganska långt från centrum, i ett tråkigt industriområde! Nu känns det hela riktigt, riktigt bra! Vilka fantastiskt hjälpsamma människor det finns!

Vi stuvar genast in oss i bilen, alla tre och kör in till Méridas centrum, där vi känner igen oss från förra året! Äntligen blir vår tappre herr fyrben också nöjd och glad. Nu kan vi strosa på skuggiga gator och Errol får läsa hur mycket annonser han vill! Det är faktiskt fortfarande 22 grader varmt, fast klockan är 18!

Mérida är en härligt, levande stad och det är fullt med människor överallt på gator och uteserveringar. Errol hinner t o m få en puss, i förbifarten, av en liten söt Taxfröken!

Efter ett par timmar åker vi hem till Homer igen och nu känns det ljuvligt att ta en sval dusch samt njuta en kall god öl! Först vid 21-tiden vankas det en enkel måltid, bestående av brödsnittar, skinka och ägg, som vi steker tillsammans. Det smakar mums!

Nu är vi alla trötta och snart nog sover vi gott, alla tre!

 230320 Måndag Castro Verde

Efter frukost får vi säga farväl och go tur, till våra norska grannar. De far sakta norrut i Portugal och hoppas såklart på att värmen ska hålla i sig.

Nu vidtar förberedelserna inför morgondagens resa. Björn går, redan idag, in och betalar för vår vistelse här, så kommer vi iväg lite tidigare imorgon.

Efter förmiddagspromenaden cyklar Eva och iväg handlar. Sen börjar vi montera ner bord och lyfta upp cykeln på cykelhållaren. Blommorna ska vattnas. Utemattor ska borstas av och stuvas undan. Hinkar och vattenkanna ska ställas på plats. Till slut ska även Björn friseras, men sen är det bara stolarna kvar och de får väl vänta lite på sin tur ännu.

Vi skriver ett meddelande till Carla och Telémaco för att tacka så hjärtligt för deras omtanke om oss samt deras gästfrihet. Vi hoppas såklart att vi ses i höst igen!

Fotboll spelas klockan 15:30 och idag blir det bara några minuters spel, för det är 24 grader varmt på eftermiddagen.

Nu får vi väl ändå vila en stund i stolarna innan de också ska in i Homer. När vi ser på Platanerna och Ambra-träden runt oss, märker vi att löven nu börjat spricka ut. Det går så fort när värmen sätter fart!

Men, snart nog tycker Errol att det är dags för kvällspromenad och så får det bli!

Nu blir det några resdagar utan tillgång till Internet, så bloggen får vila sig lite grann.

Det känns alltid lite vemodigt att packa ihop och göra klart för att påbörja hemresan, även om vi tänker hinna njuta några veckor av Spanien också. 

Hej då alla fina Hussvalor!

230919 Söndag Castro Verde

Det blir åter en mycket varm dag. Errol och Eva får helt enkelt gå en kort promenad igen. På hemvägen går vi genom Liberdade-parken, som är en av Errols favoriter. Här var det mycket intressant att läsa och nu glömmer han helt bort att det är så varmt! Han läser sidorna om och om igen. Strax kommer Nicko, som är ute på sin egna förmiddagsrunda. Vi hälsar på varandra och så vill han läsa på samma sidor som Errol. De läser och läser! Errol vill aldrig gå hem! Vad kan det vara som är så intressant?

Eva cyklar sedan till Lucerna Muséet för att hämta några broschyrer, som kompletterande information till ”olje-lamporna”. Det får bli en pratstund med damen i muséets reception, för att förklara behovet av broschyrerna. Eva berättar att vi varit på muséet flera gånger och upplever det verkligen mycket intressant och värt att besöka.

Trots att det är 24 grader ute, är fotbollsmatch ett måste! Vi håller oss endast i skuggan på planen och det går riktigt bra. Mot matchens slut kommer en fyrbening med husse för att titta på. Det blir en liten pratstund medan Homer-Zlatan pustar ut i skuggan. Fyrbeningen är från Holland och är en mycket käck liten gosse på 1 år. Killen visar att han kan dribbla en stund med bollen, så han kan nog bli ett ämne för fotboll. Husse berättar att de sett våra matcher under tidigare år, eftersom de återkommer hit kortare perioder varje år och han känner även till Rob med Sienna.

Vi sitter ute under markisen och gör en reseplanering, för nu bestämmer vi oss för att lämna hemmet på tisdag och fara mot Spanien. Planeringen förhöjs med ett glas vitt vin.

Kvällspromenaden blir gemensam och vi beundrar en stor buske med blommande Tårakacia. Den har alldeles gula, vackra små bollar till blommor.

Vi fortsätter sedan att sitta ute en stund till på kvällen. Det är så njutbart med sista solstrålarna och ett glas vitt vin därtill.

Ellen och Frans landar nu i Frankrike, strax norr om Marseille. De står på en ställplats i Vaison-la-Romaine och väntar på solen som ska komma efter regnet. De tänker stanna där några dagar innan de far raka spåret hem till Kamperland i Nederländerna.