230227 Måndag Castro Verde – Ourique – Castro Verde

Nu är det slut på ”vinterlovet” för de portugisiska barnen, karnevalerna är över och vardagen lägger sig åter över Alentejo.

Vi bestämmer oss för att åka till Ourique idag, för att handla på Aldi och ta en stros på sta´n, inklusive en fika.

Först åker vi till vår portugisiske vän Nuno, som har eget företag. Han köper/säljer bilar samt tvättar, polerar och städar bilar. Vi visar honom de repor som Homer fått i lacken, när vi förskräckta körde omkring på Isla Cristinas trånga gator och gränder. Han tror sig kunna putsa bort skadorna och bokar in oss den 7 mars! Toppen!

Vi börjar med att handla på Aldi, men skippar vår fika-promenad, för vädret inbjuder inte alls till denna aktivitet. Solen lyser med sin frånvaro och det drar en kall nordvind! Nej, vi åker hem till boplatsen igen!

Errol och Eva går sin sedvanliga promenad, vilket alltid uppskattas av herr fyrben.

När vi kommer hem igen är Rob i full färd med storkok! Han skalar potatis, morötter och lök, så det står härliga till. Det är matförberedelser inför hemresan som han jobbar med. Ja, det är skönt att slippa tänka på menyn när man är på resande fot!

Rob skänker oss resterande lök och även en flaska Indonesisk soya. Även han städar sitt skafferi inför hemresan. Vi tackar och tar emot!

Så är det då dags för fotboll igen och idag inleder Homer-Zlatan med att göra två riktigt fula vurpor! Men, som tur är, reser han sig bara och fortsätter att spela, utan några blessyrer! Idag kommer det heller inga inkräktare som lilla Jetje behöver köra bort, så det är en riktigt lugn match!

Vi ser massor av vackra bilder från Hjo ikväll, med fantastiskt norrsken! Så vackert över Vättern!

 230226 Söndag Castro Verde

Det har regnskurat lite under natten, men söndagen verkar bli fin!

Så är det dags för den sedvanliga förmiddagspromenaden. Den är lugn och stillsam. Errol träffar dock på en väldoftande liten, svart dam som är ute på vädring. Hon är lite bitsk och sur först, men efter en stund kan hon inte motstå vår svenske vikings charm och så kan de samtala samt snusa på varandra en god stund.

På hemvägen träffar vi Rob, Toss och Sienna. De är på väg till Turistinformationen för att köpa presenter till sina barn (olivolja samt några flaskor Entradasvin).

Sedan går vi över till Christine för att tacka för gårdagens fantastiska middag. Den är väl värd att skrytas över!

Det mulnar på sig under dagen, så det blir just inget utesittande för oss. Det är bara Errol som vill ligga ute för att hålla koll på alla grannar och övervaka vilka fyrbenta herrar som joggar in och ut på vår Campismo; alla i en strid ström för att uppvakta lilla ”löpande” Kira.

Denna stillsamma söndag fortsätter med en rätt så stillsam fotbollsmatch. Det är bara lilla Jetje som gör ett utfall i sitt försök att jaga bort en taxherre, som råkar promenera med sin husse, alldeles för nära vår planhalva! Värst är det väl för den lille taxen, som svingas upp i sitt koppel för att sedan slungas mot Jetje, som ett vapen!

Våra holländska coacher försöker nu att lura med oss till Castro Verdes enda glassbar. Nej, vi är inte det minsta sugna på att äta glass idag, men de traskar glada iväg för att prova glass-sortimentet.

Vi får faktiskt en liten solstund och sätter oss ute för att zippa på en liten Brandy tillsammans med Christine, som slår sig ner för en liten pratstund.

Så kommer då glass-ätarna tillbaka, lagom till hundpromenaden! Nu får vi se bildbevis på deras stora portioner med glass-njutning. Det ser ju läckert ut och kan nog locka även oss när det blir en varmare dag!

 230225 Lördag Castro Verde

Idag träffar vi vår vän, fotbollsspelaren ”Ronaldo”, under vår förmiddagspromenad. Nu är han återställd igen och går på alla sin fyra ben. Det är skönt att se! Han stannar en stund för samtal och låter sig klappas en god stund. Homer-Zlatan har dock ingenting att tillföra i samtalet och tycker att det är ganska fånigt att fjäska för en avdankad ”Ronaldo”.

Under promenaden hör vi många Gransångare som sjunger sitt ”silt-salt-salt-silt-salt” och ibland kan vi även se en och annan, fastän de är så små.

Sedan måste vi genast hjälpa Christine att iordningställa inför den tyska avskedsmiddagen! Vi dukar i tv-rummet och går sedan hem för att baka två baguetter.

Idag är vi endast 9 personer, Rob och Toss, Ellen och Frans, Björn och Eva och så värdparet själva Christine och Hartmut. Men, idag har ”La familia sagrada” även utökats med holländske Anton.

Först skålar vi för god vänskap och trevlig samvaro under den snart gångna vintern!

Vi skålar för och med värdparet Christine och Hartmut

Det goda vinet har även en vacker etikett som illustrerar Lissabon

Sedan serveras vi två förrätter, nämligen en liten skål med körbärstomat, lök, mozarella, fetaost, dillgrädde, olivolja och därefter en skål med Tomatsoppa. Det nybakade brödet kompletterar fint! Båda förrätterna är så smakrika och goda! Ja, redan nu är vi alla ganska mätta!

Lilla Jetje är den enda av fotbollsspelarna som får närvara

Christine serverar nu huvudrätten. Den består av Ungersk Gulasch med paprika och Sauerkraut, som serveras med stekta potatishalvor.

Drycken kan väljas fritt och här bjuds Coca Cola, vatten, öl eller rött vin.

Ja, en tysk avskedsmiddag är inte att leka med! Tyska portioner är ju som vanligt mycket rikliga och ack så goda! Mätta och trinda går vi nu hem till Ellen och Frans för att dricka kaffe på maten ute i solen.

Det är knappt att herrarna hinner ”ta sig minuter” innan det är dags för vår fotbollsmatch! Det utspelas inga nämnvärda incidenter. Vi har alla roligt och spelarna sköter sig bra!

Resten av denna dag går åt till att smälta vårt matintag och det behöver verkligen inte kompletteras med mer än några glas kallt vatten!

 230224 Fredag Castro Verde

När vi stiger upp på morgonen är det bara 3 grader ute och frost på marken. Errol påtalar att han har magknip, så Björn får göra en tidig rush ut för att avhjälpa det hela.

Errol och Eva tar sin ordinarie förmiddagspromenad i strålande sol, men fortfarande drar det en kylig vind.

När vi kommer tillbaka från vår promenad ropar Ellen in oss på pannkaks-lunch. Hon steker pannkakor så det står härliga till. ”Det är bäst att passa på, när det är soligt och fint väder”, säger Ellen. Det är så sant och snart skiljs vi ju alla åt, så det är mycket prat just nu om färdvägar och väderprognoser. För vår del är det ju inte aktuellt ännu, eftersom vi stannar kvar i Portugal ett tag till.

Ellen har russin i sina pannkakor och som ytterligare tillbehör finns strösocker, sirap och marmelad. Sirap förefaller vara det vanligaste tillbehöret i Nederländerna. Frans berättar att han alltid skrev sitt namn med sirap på pannkakorna, när han var liten, men nu har han slutat med det. Det roliga är att Ellens efternamn, som ogift, var just ”Pannkaka”! Det måste väl ändå vara ett mycket ovanligt efternamn och det känner vi inte till någon som heter! Så har vi en riktigt skön stund i solen och njuter av de goda pannkakorna.

Imorgon ska Christine och Hartmut bjuda på avskedsmiddag. Christine är klok nog att dela ut arbetsuppgifter till sina ”familje-medlemmar”. Evas uppgift är att baka baguetter samt ansvara för dukning av borden. Det ska väl gå bra!

Fotbollsmatchen spelas enligt gängse rutin. Idag är det vår fyrbente vän Nicko, som råkar ut för lilla Jetjes förföljelse. Han är såklart på väg in på Campismon för att uppvakta ”löpande” Kira, när damlagets yngsta spelare upptäcker honom. Dock skäller hon inte på Nicko, för han är ändå bekant, men bort ska han! Efter en stund kommer Jetje tillbaka, mycket nöjd med att ha slutfört sin arbetsuppgift. Nu blir hon dock uppkopplad och matchen är faktiskt redan avblåst!

På kvällen drar det in några regnskurar och faktiskt även några åsksmällar, men det varar inte länge!

 230223 Torsdag Castro Verde

När Eva och Errol kommer åter från förmiddagspromenaden, ska våra svenska grannar ”pevon” precis åka härifrån. De siktar på staden Mértola idag och sedan vidare mot Spanien för att sakteliga resa hem till Sverige. Vi önskar lycka till med resan och fortsätter att följa dom via deras youtube-kanal.

Dagen bjuder på en strålande sol, men en iskall nordanvind. Dock blir det tursamt nog lä vid vår Homer-sida då, så vi kan solnjuta gott hela eftermiddagen. Errol vill ligga ute i skuggan, mest hela dagen för att ha koll på vad som händer runt knuten. Han har då halsband med lång lina, som vi förankrat i en full 5-liters vattendunk. Detta förhindrar inte honom att gå iväg, med vattendunken släpandes efter sig, vilket händer när lilla Kira (som just nu löper!) går förbi. Då ser vi en vandrande vattendunk utanför Homer!

Idag kan vi åter spela fotbollsmatchen på vår vanliga plan. Allt går bra ända tills ett par hanhundar kommer joggandes förbi och svänger in på Campismon. De ska såklart hälsa på hos ”löpande” lilla Kira! Det duger inte för damlagets yngsta spelare, som ser sin uppgift i att jaga bort alla inkräktare! Som ett jehu rusar hon av planen och förföljer inkräktarna, med sina båda coacher hack-i-häl! Homer-Zlatan finner det för gott att avsluta matchen och joggar bort till ”the pressroom” tillsammans med Sienna, där de vilar ut en stund innan vi går hem till väntande vatten och belöning.

Nu kommer Christine för att överlämna en kasse, som innehåller diverse matprodukter. Hon vill städa ur sitt skafferi och tömma det på så mycket som möjligt, innan hemresan börjar på tisdag. Vi tar tacksamt emot konservburkar, Knödel-förpackning, Rödkål och lite annat smått och gott!

På kvällen får vi en bild på Folke som nu tappat sin första tand! Stora killen!

Vår boplats i kvällsljus, med månen som lyser över Palmen

 230222 Onsdag Castro Verde

Igår träffade Eva portugisiska vännen Andréa, som är matte till vovven Shakira. Shakira fyller 13 år snart, precis som vår Errol. Hon berättar dock att deras fyrbensvän nu tappar sina tänder och har svårt att äta! ”Hon har ju aldrig borstat sina tänder! Usch, henne vill jag inte pussa”, säger Errol!

Damlagets Sienna har ju också haft besvär med sina tänder, men det har blivit bättre nu, sedan Rob börjat borsta hennes tänder med eltandborste och ”människotandkräm”! Men, nu vägrar Sienna att gå med på denna behandling! Eva tipsar om Errols ”hundtandkräm” med biffsmak och ger Rob en rejäl provklick i en mugg. Han provar genast den nya tandkrämen och se där, nu går det ju fint igen, för vem kan motstå en tandkräm med biffsmak?

Idag är det onsdag och enligt våra rutiner betyder det gemensam pizza-lunch! På vår väg till pizzerian träffar vi en bekant kvinna med sina hundar, i Liberdade-parken. Hon har fyra st Golden Retriever och när vi kommer leker hundarna med bollar. Eva tar tillfället i akt och frågar var hon köpt de hållbara bollarna. Detta med tanke på Sienna, som snabbt dissikerar alla favoritbollarna! Kvinnan köper bollarna på webshop, men nu skänker hon oss genast en boll och visar att hon ändå har många likadana bollar kvar. Vi berättar för henne om våra fotbollsmatcher och tackar å det allra ödmjukaste för gåvan! Nu får vi se om Sienna accepterar den nya bollen, även om den inte är gul!

Idag är vi 10 vänner som samlas på Pizzerian i hörnet. Nästa onsdag är vi ett klart reducerat gäng, eftersom flera vänner påbörjar sin hemresa nästa vecka! Pizzorna smakar bra, som vanligt! Vi har en god och glad stund tillsammans, även om rummets akustik endast möjliggör samtal med den person som sitter närmast!

Nu är vi spända på vad Sienna ska tycka om den nya bollen, som ska introduceras i dagens fotbollsmatch! Redan på vägen ut till planen har hon greppat den och nu tänker hon inte släppa den igen! En klar succé!

Men, vad nu? De vattnar vår fotbollsplan, så det är fullständigt omöjligt att spela där! Med lätt förvirrade spelare går vi istället vidare till Liberdade-parken. Här är det fritt fram för en match! Sienna är överlycklig över den nya bollen och endast vid något enstaka tillfälle lyckas den andra spelaren i damlaget lura av henne dyrgripen. Plötsligt dyker vår gamle fyrbente spelare ”Ronaldo” upp på planen! Förra året hoppade han ibland in som gästspelare och han var en fena på att dribbla bollen! Vi bjuder genast in honom till spel och efter en lång tvekan tackar han ja. Men, han vill bara spela med den bollen, som ser ut som en riktig fotboll! Efter några riktigt bra inlägg börjar han dock hoppa på tre ben och kan såklart inte spela mer.

När matchen avslutas och vi går hemåt igen, hänger även Ronaldo med! Nu bjuds spelarna på vatten samt belöningsgodis! Våra tre spelare trängs med varandra för att vara först, men Ronaldo tackar nej! Han tackar för matchen och går sakta sin väg igen! Vi välkomnar honom åter till morgondagens match!

 230221 Tisdag Castro Verde – Aljustrel – Entradas – Castro Verde

Idag är det dags för veckans utflykt! Vädret ser lovande ut med sol och 20 grader varmt.

Vi beslutar oss för att åka till Aljustrel igen, men denna gång ska vi besöker vi en kvarn – Moinho de Maralhas, där man iordningställt ett fritidsområde som erbjuder utsiktspunkter över staden och dess omgivningar.

Namnet, Moinho de Maralhas, betyder Moinho = kvarn, medan Maralhas var namnet på ägaren under 1800-talet. Den här kvarnen har bevarats och restaurerats av kommunen, senast 2011. Den används i undervisande syfte, för att visa hur man tidigare malde spannmål. Kvarnen är även ett exempel på den tidens arkitektur.

Användandet av kvarnar, här i Portugal, har sitt ursprung ända från 900-talet, men då användes de framförallt för att pumpa upp vatten.

Vi beundrar utsikten från de olika punkterna runt kvarnen. Åt ena hållet breder hela gruvdistriktet ut sig och åt andra hållet ligger den fina staden Aljustrel! Det är fantastiskt tjusigt! Som vanligt kan Errol strosa fritt omkring, för vi är för tillfället de enda besökarna.

Vi får även tillfälle att identifiera en, för oss, ny blomma, nämligen Kryddsalvia. Ja, den doftar kryddigt och gott!

Kryddsalvia

När vi sett oss mätta på utsikter far vi vidare till Entradas för att få lite tillgång till fågelskådning. Vi hoppas på riklig aktivitet i Entradas barragem!

Vi blir dock återigen lätt besvikna. Ja, det är inte helt tomt och ödsligt, men vi ser mestadels Skedänder och Sothönor, som simmar omkring i dammen. Nej, det blir inga rariteter idag heller, även om vi totalt räknar in 27 arter. Dagens besök visar sig dock vara lite olägligt av en annan anledning. Kommunen iordningställer just nu en ”rastplats” vid dammen. De har satt upp staket och är nu i full färd med markarbetet, så det är bäst att vi snabbar på med vår skådning och inte är i vägen för de stora maskinerna!

Nöjda med dagens utflykt åker vi hem till vår boplats igen. Här välkomnas vi av våra forna svenska grannar, som för någon vecka sedan åkte mot västkusten. De tänker stanna några dagar här igen, innan de drar vidare mot Spanien. Nu upptäcker vi också att Arne och Agneta har åkt härifrån, så synd att vi inte hann säga ”hej då”!

Nu kommer Christine och bjuder in oss till sin avskedsfest, på lördag kl 13. De har för avsikt att åka hemåt i början av nästa vecka!

Dagens fotbollsmatch blir mycket kort, på grund av värmen. Men, idag är det Homer-Zlatan som snabbt avslutar spelet och beordrar oss alla att komma till ”the pressroom”. Klokt och bra gjort av dej Homer-Zlatan!

Vi ringer till svenskvännerna på kvällen, för att höra var de är nu. Nu har de sakta flyttat sig och är ikväll nära Benicasem. De fick mycket fin fågelskådning i närheten av Valencia, med 1000-tals Flamingos och Bronsibis.

230220 Måndag Castro Verde

Under natten knattrade det en kort stund på Homer-taket och på morgonen ser vi att det var en lätt regnskur som kom, men den medförde även lite sand från Afrika. Det är inte så mycket, men alla bilar ser lätt smutsiga ut! Detta händer nästan varje år och vi har varit med om mycket, mycket mer sandnederbörd!

När grannarna kommer ut ur sina bobilar, åker vattenslangar, hinkar och putstrasor fram och bilarna blir tvättade. Dock inte Homer! Homer får vänta till nästa naturligt, rengörande regnskur kommer. Det dröjer nog inte så länge!

På förmiddagspromenaden kan Eva inte låta bli att plocka med en kvist Lantana hem, för att se om den vill rota sig. Ellen får visa hur den ska snittas, men hon påminner om hur svårt det är att få den att överleva! Eva vet, av tidigare erfarenhet!

I Castro Verde är alla gatuskyltar gjorda i mosaik. De gator som är namngivna efter lokala ”kändisar” innehåller inte bara namnet, utan även annan information om personen, t ex att den var poet, vissångare eller dylikt. Det gillar vi!

Eftermiddagen bjuder på solnjut, även om det är lite soldis och inte riktigt klart solsken.

Fotbollsmatchen blir därför väldigt varm för spelarna och särskilt för Homer-Zlatan, som aldrig tillåter sig att vila. Vi måste därför blåsa av matchen innan han får värmeslag! Oj, vilken lång tid det sedan tar för honom att återhämta sig!

Phil och Sandra meddelar att de nu nått Castelo Branco, norr om Estremoz och inte så långt från spanska gränsen. De skickar vackra bilder därifrån.

 230219 Söndag Castro Verde

Så är det åter dags att krama Phil och Sandra farväl, nu för andra gången! Men, nu vet vi att de inte kommer åter förrän i december och tiden går ju fort! Deras mål för dagen är Évora och sedan vidare mot sina engelska vänner i Frankrike, där de stannar ett tag.

Förmiddagspromenaden blir mycket stillsam. Castro Verde ligger i söndagsvila, men det gör däremot inte stadens hundar. Under vår promenad möter vi hela 8 st frigående fyrbeningar! Det är nog rekord! Kanske beror det på att mattar och hussar är tröttare än vanligt under dessa karnevalstider. Hur som helst, vänder alla hundarna ”på tassen” och springer sin väg, när de möter oss. Kanske har de nåtts av ryktet om den store fotbollskämpen Homer-Zlatan?

Vi stannar och tittar på en rolig syn, med både en hund och en katt, som tittar ner på oss från samma tak. Bilden blir större när man klickar på den!

I vår lilla park, utanför Campismon, träffar vi dock beagle Pipoca med husse och de vill alltid prata en liten stund. Husse undrar om vi varit på festivalen Entrudancas. Eva berättar att vi varit där för några år sedan och uppskattade det hela mycket. Han rekommenderar att åka nästa år igen, åtminstone över en dag. Ja, då kanske det passar bra igen, när Björn har ett nytt knä och förhoppningsvis även bättre hörande! Medan tvåbeningarna samtalar, har Errol och Pipoca ett eget litet snack. Errol vill helst prata med damens bakdel, men Pipoca ger tydligt besked – ”du rör inte min rumpa”!

Söndagen fortsätter så, i lugnt och stillsamt tempo. Även fotbollsmatchen passerar helt odramatiskt. Inte en enda inkräktare stör oss på planen.

Vi avslutar dagen med nyheten om att den första Tranan nu anlänt till Hornborgasjön, så våren är i annalkande även hemma i Västergötland!

 230218 Lördag Castro Verde

Nu rasar det in foton i vår nybildade Wall bar group och det pinglar ideligen i Evas mobil. Det var allt en bra idé som Sir Björn kom med!

Det är en härlig sommardag, som bjuder på sedvanliga vardagsrutiner. Vilket betyder en förmiddagspromenad, som Errol upplever som alldeles för varm! Det är även sovstunder i skuggan för herr fyrben samt sköna, avkopplande läsupplevelser vid Homer-sidan.

Eva tänker att det nu borde finnas mer fågel ute vid barragem Horta da Nora, eftersom vädret är varmare! Det blir alltså en cykeltur dit. Ja, det är ju absolut mycket mer aktivitet nu än tidigare. Eva räknar snabbt in 25 arter, men dock inga rariteter. Mängder med Skedänder och Snatteränder simmar omkring i dammen. Hundratals Tofsvipor finns där samt enstaka Styltlöpare, Vit Stork, Skedstork, Hägrar samt Rovfåglar och Småfåglar. Det är alltid en givande stund att få höja kikaren med resultat!

Dagens fotbollsmatch blir åter mycket dramatisk! Det börjar med att en holländsk coach faller omkull vid ett misslyckat försök att nå bollen! Tack och lov skadar han sig inte! Värre blir det när damlagets yngsta spelare plötsligt rusar av planen i försök att jaga bort fyrbenta inkräktare, som närmar sig! Idag vägrar hon ge upp och låter sig inte infångas! Det blir ett fasligt väsen bland de fyrbenta inblandade kombattanterna. Inkräktarna visar sig vara från Finland, vilket också försvårar det hela, eftersom tvåbeningarna då inte kan tala med varandra. Efter en god stunds oväsen tas damlagets spelare om hand av sina coacher, blir avstängd från matchen samt avvisad från fotbollsplanen! Damlagets äldsta spelare tror först att hon måste komma till undsättning, men låter sig tillrättavisas av sin coach och fortsätter spelet tillsammans med Homer-Zlatan. Han låter sig inte störas det minsta av bråket! Han har fullt fokus på spelet! Det är ju dessutom sista spelet mot England, för denna säsong, så det gäller att inte ge upp!

Efter matchen hänger vi länge kvar ute i den sköna kvällen och vovvarna får sedan en riktigt lång promenad.

230217 Fredag Castro Verde

På morgonen måste vi säga farväl till belgarna Émile och Hermine. De far nu vidare mot Lissabon, för att umgås med en släkting och sedan sakta hemåt.

Därefter får vi även säga ”au revoir” till Tilda och hennes musicerande matte och husse. De åker till Entradas för att se om festivalen ”Entrudancas” kan erbjuda några möjligheter att få ta fram dragspel och rytminstrument för att spela tillsammans med andra. De säger nu att de eventuellt ändrar sina planer och kanske kommer till dragspelsstämman i Hjo detta året.

Nu stoppar vi in Phil och Sandra samt inköpta Queijadas, för att åka ut till Chris och John, utanför Ourique. Tyvärr är det lite råkallt och blåsigt på förmiddagen, men vi får klä oss varmt!

Vi välkomnas varmt och får genast se deras lilla hus som är under uppbyggnad. Det är deras unge, portugisiske ”hjälpare” Antonio som står för bygget. Huset byggs utan grund, som en villavagn, för att komma undan de portugisiska reglerna. Det är nämligen bara tillåtet att bygga ett hus på mark, där det tidigare funnits ett hus och så är inte fallet här. Huset måste alltså anses som flyttbart! Vi får bara hoppas att det ska fungera bättre för dom med detta boende, än att fortsätta bo i husbilen!

John puttrar som vanligt runt i sin elskoter. Nu har han utrustat den med en verktygslåda som hänger på styret. Med jämna mellanrum rotar han i denna för att ta fram något verktyg. Han har dock oerhört svårt att uträtta någonting, men har nog ändå känslan av att vara nyttig. Det är nog så viktigt! Phil och Björn får i uppdrag att skruva ner ett par ytterbelysningar, som han inte kan nå, på den tidigare villavagnen. Någon liten hjälp kan väl alltid besökare ge!

Errol strosar omkring som han vill på ägorna och så slår han följe med Björn ner till dammen. I år finns det inte några fåglar där och det är mycket lite vatten i dammen.

Chris berättar om sin svåra sommar. Det var 40 grader varmt och hon drabbades av Bältros, som plågade henne flera månader. Därefter fick hon smärtor i höger ben och det visar sig vara en inklämd nerv som bråkar. Så hon äter väldigt mycket smärtstillande medel och kan inte längre hjälpa John så mycket som behövs. Om han t ex ramlar vid förflyttningar, kan hon inte längre hjälpa honom upp. De får då kalla på vännen och hjälparen Antonio (som även är brandman), som genast rycker ut. Det är ju tur så länge han finns där!

Så avslutar vi vårt besök med en fika, i lite lä av husbilen. Sedan får vi tacka för oss, kramas farväl och åka hem till lunch. Vi hoppas bara att allt ska gå bra för våra vänner där ute på landet!

Nu är det karnevalstider i Portugal och såklart även i vårt lilla Castro Verde. Idag är det dags för barnens karnevalståg! Under eftermiddagen strömmar det ut samba-toner över vår lilla stad och Eva måste bara ge sig ut för se på spektaklet.

Det är fullt med människor utmed gatorna och så kommer de tågande, från de allra minsta småttingarna till de lite äldre. Barnen ser dock lite lätt förskrämda och allvarliga ut, så karnevalsstämningen är inte så påtaglig. Men, föräldrarna på gatorna är lite mer upprymda förstås.

Efter dagens fotbollsmatch kallar Christine till avskedsfest för Phil och Sandra. De lämnar oss på söndag och Brexit tvingar nu hem dom till England igen! Vi samlas hemma hos Ellen och Frans, för lite småplock och vin.

Sir Björn kommer nu med ett mycket bra förslag, nämligen att vi ska starta en ”familje-grupp” i WhatsApp. Alla jublar, men vad ska gruppen heta? Det visar sig egentligen vara ganska enkelt att lösa! Vilket namn kan vara mer självklart än ”The wallbar club”? Sagt och gjort; Phil och Eva fixar detta i ett nafs och vi är alla mycket nöjda med att kunna nå varandra så lätt!

Ikväll blir vi sittande mycket länge, så vovvarna får förlåta att kvällspromenaden blir förskjuten med en timme. De är som tur förlåtande, eftersom vi mutar fyrbeningarna med små korvbitar samt annat smått och gott!