230130 Måndag Castro Verde

Det är endast 3 grader ute på morgonen, men härliga 19 grader inne. Tack och lov för väl fungerande värmefläkt!

Efter frukost ringer svenskvännerna. De är fortfarande kvar på spanska udden Cabo de Gato. De har lite varmare än vi, men de har även fått lite regn. 

Förmiddagspromenaden är även idag stillsam och rofylld. På hemvägen träffar vi Hartmut och får en pratstund när han slagit sig ner på en parksoffa i solen. Han går sina dagliga promenader som innehåller inbokade rastställen på olika parksoffor runtom i Castro Verde.

Resten av dagen blir en repris av gårdagen, vilket betyder solnjut, solnjut, solnjut vid Homer-sidan.

Dagens fotbollsmatch blir dock lite dramatisk! Homer-Zlatan faller mycket olyckligt, skriker till och har svårt att resa sig upp! Matchen avblåses omedelbart och alla spelare rusar fram till honom! Han vill först inte alls stödja på höger framben men efter en stund haltar han bort till ”the pressroom” för en kort vila. Sedan går vi tillsammans hem och han blir undersökt. Det förefaller som han fått en rejäl blodutgjutning på benet, men hältan försvinner dock! Vi får se hur det hela avlöper?

Vi hinner med en skön stund till ute i solen. Rob sitter nära oss och zippar ett glas rött, medan vi småpratar lite. Hartmut kommer nu åter från ytterligare en promenad och stannar upp för en pratstund. Ämnet halkar lätt in på Sverige och hur övriga Europa såg vårt land som en förebild under 60- och 70-talet. Medan dagens Sverige blivit Europas skräckexempel, nu när vi toppar listan med invandring, kriminalitet och våld. Nåja, Nederländerna följer oss hack-i-häl, om det nu kan vara någon tröst?

Vovvarnas kvällspromenad avlöper fint och Errol kommer åter utan hälta. Tack och lov att det inte blev värre!

 230129 Söndag Castro Verde

Det är helt lugnt och stilla på Castros gator under vår förmiddagspromenad. Vårt enda möte är en liten herr ”fralla” som hälsar artigt på Errol och så går vi vidare.

Björn sitter ute i solen när vi kommer hem. Vädret är helt ljuvligt idag för vi har strålande sol och ingen vind. Eva kan inte motstå känslan av att ta en joggingtur; vädret är perfekt för denna aktivitet och endorfinerna flödar!

Resten av dagen tillbringar vi utomhus. Vi njuter vår fruktsallad i godan ro. Errol kan växla mellan att ligga i sol och skugga. En fotbollsspelare måste även få sin veckovisa pedikyr gjord, för att hålla tassarna i fin trim. Ja, det mesta får ske ute i den ljuvliga solen idag.

Mmmm fräsch fruktsallad!

Christine skickar bilder från lägenheten hemma i Tyskland och skriver att det är härligt att så gott om utrymme igen, men det är kallt!

Det blir en kaotisk och vild fotbollsmatch idag! Kan det bero på värmen? Homer-Zlatan får en lättare skada på höger framben och stannar upp en stund för att slicka intensivt för att bota. Dock haltar han inte utan anser sig kunna spela vidare efter en stund. Ellen kastar sedan upp en ”kampleksak” högt upp i ett träd, där den slår sig till ro! Frans lyckas dock, efter en stunds skakande av trädgrenar, få ner den igen. Genast greppar Ellen ”kampleksaken” igen och slänger den nu våldsamt rakt i huvudet på Frans! Ja, det är som vi säger; fotboll är ett farligt spel! Nåja, alla spelare klarar sig utan några större men och Ellen lovar att vara mycket snäll mot Frans resten av dagen. Han blir utnämnd till dagens hjälte!

Sienna vill som vanligt ha sin trasiga "guldboll" som ligger i tvätthinken!

Vi slår oss åter ner vid Homer-sidan för att pusta ut efter matchen och blir kvar där ända till framåt 17-tiden, fortfarande i t-shirt och shorts! Det är första gången i år! Sen ska fyrbeningarna ut på sin gemensamma promenad och därefter tar kvällsaktiviteterna vid.

 230128 Lördag Castro Verde

Vi tar en gemensam förmiddagspromenad i det soliga vädret. Det är svalt på förmiddagen och vinden är kall. Vi går först bort till Hornugglorna för nu är det länge sen vi sågs! Men idag hittar vi faktiskt bara 3 st! Troligen är det vi som inte har rätta uggleögonen på, för visst finns dom där. De bara gömmer sig bra. Sedan går vi vidare till Corviranen för att köpa frukt och bröd. På hemvägen går Eva in på Kinesen och köper en ny taggig ”guldboll” till Sienna. Errol vill så gärna ge henne en present!

Eftermiddagen bjuder på det allra skönaste solnjut vid Homer-sidan, som läar för nordostvinden. Vi har just nu två årstider varje dag. På morgonen är det vinter med lite frost och på eftermiddagen är det sommar med t-shirt och kortbyxor. Det är ett fantastiskt klimat!

Granne Rainus kommer och småpratar lite. Errol vill naturligtvis också bli uppmärksammad, så Rainus försöker sig på lite dressyr-kommandon på holländska. ”Sitt, höger tass, vänster tass och plats” – vår internationelle fyrbensvän har inga problem med språk, så han utför galant allt vad Rainus begär! Gissa om vår granne blir imponerad?!

Rainus föreslår att vi ska följa med till den lilla byn Carregueiro, på tisdag, för att äta lunch på en genuin portugisisk taverna. Vi hänger såklart på och tänker att det blir en fin utflykt som även kan erbjuda fågelskådning!

Vi får sedan en liten pratstund med Hartmut, som berättar att Christine nu är hemma i Tyskland igen och resan gick utmärkt. Vi passar på att erbjuda honom att middag med oss, men det vill han inte. Hartmut tackar mycket bestämt nej och säger att han nu ser framemot att få njuta av sina egna rutiner; att äta vad han vill och göra vad han vill. ”Det är mer värt än att läsa en god bok”, säger han och då är Hartmut en stor bokslukare! Nåja, vi vill inte missunna honom att få vara i sin egen värld, tills Christine förhoppningsvis kommer åter!

Eva längtar efter att kontrollera fågellivet i vår barragem Horta da Nora och tar en cykeltur dit ut. Dock är det tämligen ensartat vid vattnet. 20 st Skedänder simmar där och på stranden står det Silkeshägrar, Skedstorkar och Vita Storkar, men annars inga nyheter och heller inga Vadare. Det kanske beror på våra kalla nätter?

Eftermiddagen får alltså bli fortsatt solnjutning vid Homer-sidan och det är inte fy skam! Alla spelare ligger också ute och väntar på det viktiga klockslaget 15:30. Lilla Jetje gnäller och tittar hela tiden förväntansfullt på Homer-Zlatan (hennes stora idol). När är det dags?

När alla spelarna har gjort några bra inlägg med tennisbollarna, erbjuds Sienna den nya ”guldbollen”. Nu blir det en kamp i damlaget om att erövra den nya skatten och efter 10 minuter har ”guldbollen” sett sina bästa dagar! Nej, nu blir det inga fler presenter Sienna! Matchen avlöper, som oftast, på topp!

Phil och Sandra meddelar att de inte lyckats få några biljetter till Burn´s night, men de är ändå glada över sitt miljö-ombyte och njuter av den fina staden Silves!

Kvällen vidtar med korsordslösning och Entradas. När det är dags för kvällens matlagning ringer Lars. Travgänget har samlats hos Ulla och Jan-Ove på fest och nu får vi prata en stund med var och en. Så roligt att de tänker på oss! Som vanligt har de inte vunnit just några pengar, men är friska och glada ändå!

230127 Fredag Castro Verde

De kalla nätterna fortsätter och morgontemperaturen vid kl 07 är endast 2 plusgrader. Redan vid 9-tiden har vi dock full sol och den värmer så otroligt skönt!

Så är det dags för ett stort farväl med Phil och Sandra. Det känns alltid så sorgligt när vi ska skiljas åt. Phil säger att det värsta är att lämna Errol! Ja, de är ett riktigt radarpar och ingen kan spela fotboll som de två tillsammans! Vi hoppas de får fina dagar i Silves och att de får biljetter till Burn´s night samt därefter en härlig resa genom Spanien!

Lagets bästa spelare Homer-Zlatan och Phil

Eva och Errol går sedan på en tidig förmiddagspromenad, eftersom vår bästa vän träget tjatar om att få komma ut och läsa ikapp Castro Verdes nyheter. Det är en härlig promenad i strålande sol!

Sedan byter vi boplats igen och övertar våra engelsmäns forna tomt, eftersom den bjuder på mycket sol. Nu får vi Rob, Toss och Sienna till närmsta grannar, så nu har vi full koll över hela vårt fotbollslag.

Vid lunchtid kramar vi Christine farväl och hoppas att hon snart ska komma tillbaka till oss från sitt besök hemma i Tyskland!

Eftermiddagen bjuder på underbart solnjut vid Homer-sidan, för oss alla tre. Fast herr fyrben flyttar sig helst in i skuggan förstås.

Phil och Sandra skickar bilder till oss från Silves. ”Vårt hus”, som vi tillsammans fantiserade om att köpa är nu sålt och där bor även en katt, som dock inte ville vara med på bild! Fint att huset äntligen fått en ägare!

"Vårt hus i Silves"

Hur ska det nu gå med vår fotbollsmatch, med starkt reducerat team? Våra engelska motståndare fattas oss! Men, Homer-Zlatan kör på som vanligt och t o m Hollands damlag spelar en kort stund med vanlig tennisboll.

Hollands lag mot ensam Homer-Zlatan

Björn får idag rycka in som reserv och han får dispens att spela ”handboll”. När Homer-Zlatan sedan avslutar matchen, verkar ändå alla spelare nöjda! Idag joggar Homer-Zlatan direkt hem till sin rätta boplats där friskt vatten och belöning väntar!

Kvällen avslutas med korsord och fredagsmys.

Tydligen har Errol ätit något mycket olämpligt under dagen, för vid 23:30 väcker han oss och påtalar behov av toabesök. Eva slänger på sig kläderna och så rusar vi ut! Efter två snabba nedsittningar kan vi åter gå hem. Sedan sover vi gott hela natten igen! 

 230126 Torsdag Sao Bras de Alportel – Castro Verde

Efter vår frukost är det alltså dags för oss att försöka trixa oss ut från våra väldigt nära grannar! Men, det går ju fantastiskt fint och efter några minimala ”körsteg” framåt och bakåt är Homer ute på fri fot igen! Vi pratar lite med den trevliga mannen i receptionen och tackar så mycket för besöket. Vi vill gärna komma åter, men förstår att vi då behöver boka en plats i tid!

Vägen hem tillbaka till Castro Verde går över bergen. Vägen slingrar sig uppför och nerför berg och dalar. Vyerna är ögonbedövande vackra och vi hinner verkligen njuta av dessa, eftersom färden går sakta fram genom de många hårnålskurvorna. Småfåglarna är vakna och alerta i det härliga solskenet. Det förefaller mest vara Steglits, Sångare och Grönsiskor.

Framåt 11-tiden är vi redan hemma igen! Vi boar in oss på platsen bredvid Phil och Sandra. Christine och Hartmut är de första att välkomna oss hem! Christine kommer genast över med varsin kopp varmt kaffe till Björn och Eva! Hon är så omtänksam vår Christine!

Rob, Toss och Sienna kommer nu ut ur sin bobil för att gå på promenad. Nu blir det nya välkomstpussar och Eva tar genast med Errol för att göra sällskap med dem på promenaden. Under vägen hinner vi träffa övriga grannar och det blir alldeles för mycket snack nu, tycker Errol.

När vi sedan är hemma i Homer igen, kommer så Phil och Sandra. Nu är allt i sin ordning igen! Hela ”familjen” är på plats i vårt ”cozy corner”!

Det dröjer inte länge förrän vi alla får ett meddelande på WhatsApp! Klockan 15:30 bjuder hon på Bratwurst med tilltugg och dryck! Det blir Christines avskedsfest, för imorgon flyger hon hem till Tyskland.

Eva får nu genast meddela vårt fotbollsteam att vi spelar klockan 15. Detta har ju våra spelare ingenting emot!

Gissa om Homer-Zlatan är taggad idag. Han kan knappast bärga sig tills han får komma ut på planen, efter tre dagars speluppehåll! Idag är det dessutom sista matchen mot England, eftersom de far till Silves imorgon. Alla spelare är på topp idag! Vilken match! Efter avslutad match joggar spelarna, som vanligt hemåt för att dricka vatten och få några godisar. Homer-Zlatan joggar direkt hem till vår tidigare boplats, som nu är bosatt av Tilly och Rainus. Homer-Zlatan förstår inte alls varför vi joggar till ”fel” bo! Till slut får vi honom över till vår sida ändå!

Nu väntar Christine med nystekta korvar, nybakade ostbröd och vin. Sandra bidrar med bredda sandwichar och Ellen med varm ärtsoppa. Det smakar ypperligt med en vickning utomhus, efter en sportig vinterdag i Portugal! Det är onekligen lite kallt!

Ellen, Eva och Christine

Här är hela vårt internationella gäng samlat (förutom Sienna)

Efter fotbollsmatch och vickning känns det härligt med en varm och lång dusch! När Eva kommer tillbaka från duschen står där ett fat med Ostpinnar och ett fat med Chokladkaka på Homerbänken. Dessa fantastiska grannar!

Till kvällens korsord provar vi vår nya spanska ”konjak” Baco. Den får klart godkänt och kan köpas igen!

 230125 Onsdag Sao Bras de Alportel

Efter frukost beslutar vi oss för att stanna ytterligare en natt här. För idag tänker vi fortsätta vår historiska utforskning av staden.

Vädret är fortsatt strålande, med en sol från klarblå himmel!

Vi tågar iväg i samlad tropp. Vårt första mål är ”Calcadinha”, den gamla romarvägen. Errol kan gå lös, medan vi sakta strosar framåt och låter de historiska ”romarstegen” gå in genom våra fötter. Det är grönskande grönt och vackert runt murarna. Ibland stannar vi och identifierar några växter, som är nya för oss.

Så möter vi en äldre man med sin hund och vi förutsätter att han är portugis. Vi hälsar artigt ”bom dia”, men det visar sig att han är fransman. Vi byter några ord med varandra och går vidare.

Sedan får vi vända om där romarvägen tar slut. Nu möter vi fransmannen med sin hund igen, så nu får vi säga ”bon jour” och gå vidare.

Vi fortsätter nu till ”Fonte”, som är en tvättanläggning med 20 stycken tvättkar, där kvinnorna tvättade kläderna. ”Fonte” är inte så gammal, endast från 1945. Den är dock väl värd att besöka, med den vackra naturen med höga berg i bakgrunden!

Fonte

Så här kan man torka tvätten idag

Nu börjar våra tre magar att knorra, så vi drar oss sakteliga hemåt. Lustigt nog möter vi fransmannen med sin hund för tredje gången! Nu skrattar vi allihop och säger åter ett igenkännande ”bon jour”.

Eftermiddagen bjuder oss på härligt solnjut vid Homer-sidan och nu får vi syn på fransmannen med hunden för fjärde gången idag! Aha, de bor såklart på samma ställplats som vi!

Eva och Errol går sin kvällspromenad runt kvarteren i vår närhet och nästan hela vägen är det ”trädgårdshundar”, som slänger sig mot grindar och vrålskäller. Det är lite stressigt, tycker vi båda två och det förminskar onekligen vår promenad.

Eva pratar en stund med Arne och Agneta, som spelar Boule med ett annat svenskt par, som vi känner igen, lite svagt från Castro Verde. De kom från Silves idag och där var det också fullbelagt på alla tre ställplatser. ”Man måste ringa och boka plats”, säger de. Eva berättar att vi åker hem till Castro Verde imorgon och de kontrar med att ”vi kanske ses där snart”.

Sedan får vi även tillfälle att säga ”hej då” till Lin och Ross, som också säger ”vi kanske ses i Castro Verde snart”.

Vi får många bilder från dagens avskedsfest som Phil och Sandra ordnat. Oj, så mycket mat och godsaker de bjuder på! De har nu kunnat boka plats på ställplatsen vid Rio Arade, men de vet ännu inte om de får någon biljett till Burns night. Hur som helst åker de till Silves på fredag.

Vi packar sedan ihop våra pinaler och gör oss resklara inför morgondagens hemfärd till Castro Verde. Nu ska det bli skönt att komma hem till ”familjen” igen!

 230124 Tisdag Faro – Sao Bras de Alportel

Vi vaknar åter till en strålande solskensdag! Härligt! Det är bara 6 grader ute och 13 grader inne. Gasvärmen startas omedelbart! Vi vill inte frysa under vår frukost!

Efter kvällens högvatten har vi nu ebb, så det bådar gott för en förmiddagspromenad med våra kikare. Vi tar promenaden över den långa bron ut till ön Ilha de Faro. Nu vimlar det av Vadare och vi får ideligen höja våra kikare. Det är väl inte precis några rariteter, men vi är svältfödda på skådning så det här är bara underbart! Vi räknar in Kärrsnäppa, Mindre och Större Strandpipare, Roskarl, Grönbena, Kustpipare, Storspov, Rödbena, Gråhäger, Silkeshäger, Vit Stork. Ja, det är ganska ensartat, men de är desto fler!

När vi kommer tillbaka till Homer, bestämmer vi oss för att chansa på ställplatsen i staden Sao Bras de Alportel. Om den är fullbesatt åker vi väl hem till Castro igen. Det är bara dryga två mil till ställplatsen, så vi är där redan vid lunchtid.

När vi anländer ser det helt fullt ut även på denna ställplats. Björn pratar med mannen i receptionen och han säger att det endast finns en plats kvar, för en liten husbil. Han lotsar oss dit och vi tittar med förfäran på den minimala luckan som Homer ska in i! ”Det här är omöjligt”, säger Eva om och om igen! Men, med hjälp av receptionsmannen trixar Björn in vår bobil i hålet. Det är ca 1 dm utrymme mellan bilen framför och bakom oss! Men, å andra sidan är det fritt åt sidorna, med sol hela dagen vid Homersidan samt gräs i skugga där Errol kan ligga. Det här blir bra!

Omedelbart visar det sig att våra grannar, 1 dm framför, är engelsmännen Lin och Ross, som vi lärde känna i Castro Verde. Världen är liten ibland! Nu blir det en lång pratstund med dom. De har redan stått här en vecka och stortrivs.

Snart nog bekantar vi oss även med grannarna 1 dm bakåt. Det är ett yngre par från Irland, som är mycket trevliga. De är av den sportiga typen och mannen är Thriatlontävlare. Nu får Eva en mycket tacksam fråga, som hon inte tänker glömma! ”Du ser så vältränad ut! Vad sysslar du med för sport”? Härligt, den kommentaren sporrar!

Eva och Errol ger sig nu ut på ”spanings-promenad”, medan Björn sitter i solen och njuter en stund. Staden Sao Bras de Alportel har, som de flesta portugisiska städer, sin historia från romartiden, så här finns mycket att se!

Vi styr genast våra steg mot stadens historiska center, med den vackra kyrkan Igreja Matriz.

Vi letar även upp starten av ”Calcadinha”, en promenad som har sitt ursprung från romartiden. Den får vi utforska imorgon! Snirklar oss runt i de smala gränderna och kommer ut på det stora torget. Så går vi hemåt igen för att fortsätta vår spaning tillsammans med Björn lite senare på eftermiddagen.

Eva går en liten runda på ställplatsen och finner den lummig och med ett gemyt, trots de trånga boplatserna. Ett stort plus är givetvis att Lidl är närmsta granne. En grind från ställplatsen leder rakt in på Lidls parkering. Nu dyker det plötsligt upp två bekanta ansikten till! Men, det är ju Arne och Agneta, som vi träffat under flera år på boplatsen i Castro Verde! Ja, de har redan varit här en vecka och stortrivs. De tänker stå kvar här månaden ut. Nu får vi uppdatera oss på förra årets händelser. De kommer sedan över till oss för ytterligare fördjupning om våra respektive liv, sedan förra mötet.

Sedan ger vi oss åter ut i staden, nu på gemensam spaning, alla tre. Vi kör en repris på tidigare vandring, men går nu även fram till utsiktsplatsen, helt nära Igreja Matriz. Vi ser faktiskt ända ut till havet!

På hemvägen ser vi en flock Helena-Astrilder, som besöker en buske i en trädgård. Fint!

Eva slinker in på Lidl och köper fläskkarré, som blir kvällens måltid.

Nu går vi hem och skickar meddelande och bilder till våra vänner i Castro. De behöver inte oroa sig längre, nu när vi äntligen kommit in på en ställplats. Det går då ingen nöd på oss här!

Ikväll njuter vi åter av korsord, god mat, god öl samt av att stå stilla och ha elvärme!

 230123 Måndag Castro Verde – Faro

Det tar sin tid att lämna boplatsen, även om det bara är för några dagar! Ja, det är inte lätt att lämna ”familjen”, men efter många kramar och ”lycka till”, kommer vi slutligen iväg på vår semester!

Vi siktar på ställplatsen vid Isla Cristina i Spanien, strax innanför gränsen och väljer att åka vägen via Mértola, för att få njuta av vacker natur. Genast startar vi vår ”bilskådning” och fåglarna verkar vara på alerten i det fina vädret. De flesta Storkbon börjar bli besatta nu och de duggar tätt hela vägen mot Mértola! Vi ser en fin Härfågel sitta på en ledningstråd och väldigt många Iberiska Varfåglar samt lite annat smått och gott. Dessutom får vi njuta av alla Mandelträd som nu står i full blom utmed vägkanterna.

Innan vi åker fram till ställplatsen, stannar vi Ayamonte för att handla på favoritaffären Mercadona. Vi är sedan framme vid Isla Cristina vid lunch-tid, men till vår stora besvikelse är det helt fullbelagt! Det är inget att göra åt! Vi tittar istället ut en parkering att stå på över natt inne i staden.

GPS:en lurar, som vanligt, in oss på alltför trånga gator, där vi får hålla andan för att ta oss fram. Vi välter faktiskt en plaststol vid ett café, men det blev ju ingen skada skedd. Lätt stressade blir vi nog, för plötsligt kör vi in på en gata, mot enkelriktning! Nu blir det värre! Bilar tutar, folk pekar fulfinger och vi ser ingen möjlighet att vända! Till slut får Björn börja backa ut (och det är trångt)! Nu prejar vi även en "trafikdelare", tack och lov i gummi! Kaosen fortsätter, men till slut, kommer vi ut ur eländet med högt blodtryck och hög puls! Homers eventuella skador inspekterar, men det förefaller endast vara svarta gummistreck som går att putsa bort. Skönt!

När vi sansat oss lite, beslutar vi att åka tillbaka till Portugal igen. I staden St Antonio Vila Real finns det ju alltid möjlighet att stå med el på ställplatsen. Det är bara inte sant! Här är det också fullbelagt! Det har vi aldrig tidigare varit med om! Besvikelsen fortsätter och alla våra ”semesterplaner” faller platt. Vad gör vi nu?

Vi måste fatta ett snabbt beslut, för nu är det redan sen eftermiddag. Vi har båda samma tanke – Faros parkering intill flygplatsen!

På vägen mot Faro får vi ändå lyckan att se ett 50-tal Bronsibis, precis intill vägen. Snyggt!

När vi kommer fram till vårt nästa mål, tror vi först att det fullt även här. Så här mycket husbilar har vi aldrig sett på parkeringen heller! Vi hittar till slut en plats även för Homer, tack och lov!

Nu får Björn vila sig! Han har ju varit chaufför hela denna stressiga färd. Errol och Eva längtar ut på en promenad med fågelskådning, innan solen går ner. Dock är det högvatten nu, så det blir inte så gott om Vadare. Vi njuter, båda två, på våra respektive sätt av Ria Formosas natur. Eva får se en stor flock Flamingos, Skedänder och Bläsänder samt en Fiskgjuse, som flyger över oss på låg höjd. Det är också en magisk känsla att lyssna till Storspovarna och Rödbenorna under vår väg tillbaka hem till Homer.

 230122 Söndag Castro Verde

Vi vaknar till en sval morgon, med bara 5 grader ute. Men, det blir strålande sol och klarblå himmel hela dagen. Dock blåser det en sval vind, men vid Homer-sidan har vi lä, så där är det ljuvligt att sitta!

Det är många hundar ute på promenad när Eva och Errol går ut. När vi passerar en större ”trädgårds-hund” rusar den utmed staketet och vrål-skäller. Rätt vad det är hoppar den t o m över staketet och kommer rusande efter oss, skällande som en tok. Evas får nästa hjärtstopp av rädsla, men hunden kommer aldrig ända fram! Tack och lov, vill den bara skrämma bort oss och det lyckas den med!

Vi sätter oss en stund i solen och njuter. Nu kommer Christine över med en liten burk rostad vitlök, från Brasilien. Det ska vi såklart njuta av vid kommande måltider!

Vi meddelar Hermine och Émile om vår semesterresa och erbjuder vår plats till dom. De accepterar och vill gärna flytta dit!

Vi spelar fotboll som vanligt vid 15:30. Homer-Zlatan gör även idag några fula vurpor, men klarar sig utan skador, tack och lov! Efter avslutad match överlämnas bollar och hink till Rob, som därmed även får överta arbetet att tvätta bollar, tills vi kommer åter.

Sedan packar vi och gör klart så mycket som möjligt. Evas cykel lämnas kvar i cykelstället vid Receptionen.

Ikväll har Christine beställt bord på vår Pizzeria på hörnet, till hela gänget samt Nuno och Andrea. Vår avsikt var att äta på någon av sta´ns restauranger, men de har inte öppet på söndagkvällar. Söndagkväll är den enda tid som Nuno och Andrea har möjlighet att träffa oss för en gemensam måltid.

Klockan 19 samlas vi Pizzerian. Nuno kommer tyvärr utan Andrea. Hon är sjuk och måste såklart stanna hemma. Vi tycker alla att det är jätteroligt att få rå om vår Nuno på detta sätt. Vi har ju alla känt honom sedan 2016, då han jobbade på vår Campismo. Han var alltid den som var glad och gärna bytte några ord med alla och envar. Fanns det några problem på Campismon var han de förste att hjälpa till! ”Ni är min familj”, säger Nuno. Vi har en mycket trevlig kväll tillsammans och förlorar oss alla i våra gemensamma minnen från Campismon. Innan vi skiljs åt hämtar Nuno (som bor alldeles intill Pizzerian) sin fyrbenta vän Shakira, så vi får hälsa på henne också. Hon blir 12 år snart och självklart han hon sin vintertröja på sig! Så skickar vi hälsningar hem till Andrea och hoppas att hon snart ska krya på sig och så vandrar vi hemåt.

 230121 Lördag Castro Verde

Efter avslutad frukost fattar vi ett gemensamt beslut. Vi måste ha lite miljö-ombyte! Nästa vecka visar väderprognosen strålande sol, på Algarve och på spanska sidan av gränsen. Temperaturen ska vara låg hela veckan, men med sol som lyser går det ju bra. Några bokningar av ”Burns night” har ännu inte gjorts, varken biljetter eller ställplats, så vi tänker meddela gänget idag att vi hoppar av och far på semester istället. Självklart kommer vi sedan åter till vårt portugisiska hem i Castro Verde.

Det är bara 12 grader ute och en snål blåst drar, när Eva och Errol går sin förmiddagspromenad. När vi passerar Posthuset, ser vi att Hussvalorna har kommit åter. De flyger som jet-plan i luften och är i full färd med att laga sina bon under takåsen. Detta är ett säkert vårtecken!

Vi går även förbi en hög mur, där vackra, gula blommor hänger över kanten. Eva kollar sedan upp vad blommorna heter och det är Stor Solandra. Det är en potatisväxt, som växer naturligt i Sydamerika, men ofta odlas som trädgårdsväxt i Sydeuropa. I Sverige kan vi endast odla den i växthus.

Stor Solandra

Vi pratar en stund med våra holländska grannar, som just kommit tillbaka efter några dagars ”semester”. De tipsar om en ny ställplats i Sao Bras de Alportel, ganska nära Loulé. Vi har passerat den staden vid tidigare resor, men aldrig stannat där. Den ställplatsen kan vi gärna prova under vår ”semester”, nästa vecka.

Fotbollsmatchen spelas utan några incidenter. Den blir inte så lång, för under eftermiddagen kommer solen fram och då blir det genast varmt, i alla fall för Homer-Zlatan. Efter avslutad match rusar vi alla hem till Homer och där väntar Christine och Ellen med en ”överrasknings-Wochenende”!

De har slagit sig ner i solen vid Homer-sidan och bjuder på varma småkorvar med senap och plommontomater samt Pias-vin. Det var allt en riktigt trevlig överraskning och ett bra initiativ! När Homer-Zlatan fått sin efterlängtade mat, blir han på så gott humör att han frivilligt låter lilla Jetje hänga i mungipan på honom! Han t o m lägger sig ner så hon kan busa med farbror en stund!

Vi har bjudit hem Phil och Sandra till kvällen och de kommer över direkt efter Björns och Robs vovve-promenad.

Kvällen startas med Evas födelsedags-gin, medan vi visar några bilder från Guerreiro, eftersom Phil och Sandra inte har besökt byn med dess vackra natur. Björn fixar sedan lite snabb-mat. Han steker varsitt ägg, några köttbullar och småkorvar och så fyller vi på med oliver, sallad, bröd och ost. Phil och Sandra bidrar med ”brödpinnar” och Entradas-vin samt en stor, italiensk mjuk kaka till kaffet. Så det går då sannerligen ingen nöd på oss!

Som vanligt går kvällen mycket fort! Vi pratar om våra tidigare, gemensamma resor och allt roligt vi har haft tillsammans. De är inte alls glada över vår ”semester-resa” nästa vecka, eftersom de tänker lämna Castro Verde kommande lördag och därmed börja sin hemfärd så sakteliga. De vill återse tidigare favoritplatser i Spanien och på grund av Brexit har de inte så mycket tid på sig. Nåja, vi får försöka leta på varandra under resande fot, för att få ytterligare ett litet möte innan våra vägar skiljs för denna gång!