230122 Söndag Castro Verde

Vi vaknar till en sval morgon, med bara 5 grader ute. Men, det blir strålande sol och klarblå himmel hela dagen. Dock blåser det en sval vind, men vid Homer-sidan har vi lä, så där är det ljuvligt att sitta!

Det är många hundar ute på promenad när Eva och Errol går ut. När vi passerar en större ”trädgårds-hund” rusar den utmed staketet och vrål-skäller. Rätt vad det är hoppar den t o m över staketet och kommer rusande efter oss, skällande som en tok. Evas får nästa hjärtstopp av rädsla, men hunden kommer aldrig ända fram! Tack och lov, vill den bara skrämma bort oss och det lyckas den med!

Vi sätter oss en stund i solen och njuter. Nu kommer Christine över med en liten burk rostad vitlök, från Brasilien. Det ska vi såklart njuta av vid kommande måltider!

Vi meddelar Hermine och Émile om vår semesterresa och erbjuder vår plats till dom. De accepterar och vill gärna flytta dit!

Vi spelar fotboll som vanligt vid 15:30. Homer-Zlatan gör även idag några fula vurpor, men klarar sig utan skador, tack och lov! Efter avslutad match överlämnas bollar och hink till Rob, som därmed även får överta arbetet att tvätta bollar, tills vi kommer åter.

Sedan packar vi och gör klart så mycket som möjligt. Evas cykel lämnas kvar i cykelstället vid Receptionen.

Ikväll har Christine beställt bord på vår Pizzeria på hörnet, till hela gänget samt Nuno och Andrea. Vår avsikt var att äta på någon av sta´ns restauranger, men de har inte öppet på söndagkvällar. Söndagkväll är den enda tid som Nuno och Andrea har möjlighet att träffa oss för en gemensam måltid.

Klockan 19 samlas vi Pizzerian. Nuno kommer tyvärr utan Andrea. Hon är sjuk och måste såklart stanna hemma. Vi tycker alla att det är jätteroligt att få rå om vår Nuno på detta sätt. Vi har ju alla känt honom sedan 2016, då han jobbade på vår Campismo. Han var alltid den som var glad och gärna bytte några ord med alla och envar. Fanns det några problem på Campismon var han de förste att hjälpa till! ”Ni är min familj”, säger Nuno. Vi har en mycket trevlig kväll tillsammans och förlorar oss alla i våra gemensamma minnen från Campismon. Innan vi skiljs åt hämtar Nuno (som bor alldeles intill Pizzerian) sin fyrbenta vän Shakira, så vi får hälsa på henne också. Hon blir 12 år snart och självklart han hon sin vintertröja på sig! Så skickar vi hälsningar hem till Andrea och hoppas att hon snart ska krya på sig och så vandrar vi hemåt.