230217 Fredag Castro Verde

På morgonen måste vi säga farväl till belgarna Émile och Hermine. De far nu vidare mot Lissabon, för att umgås med en släkting och sedan sakta hemåt.

Därefter får vi även säga ”au revoir” till Tilda och hennes musicerande matte och husse. De åker till Entradas för att se om festivalen ”Entrudancas” kan erbjuda några möjligheter att få ta fram dragspel och rytminstrument för att spela tillsammans med andra. De säger nu att de eventuellt ändrar sina planer och kanske kommer till dragspelsstämman i Hjo detta året.

Nu stoppar vi in Phil och Sandra samt inköpta Queijadas, för att åka ut till Chris och John, utanför Ourique. Tyvärr är det lite råkallt och blåsigt på förmiddagen, men vi får klä oss varmt!

Vi välkomnas varmt och får genast se deras lilla hus som är under uppbyggnad. Det är deras unge, portugisiske ”hjälpare” Antonio som står för bygget. Huset byggs utan grund, som en villavagn, för att komma undan de portugisiska reglerna. Det är nämligen bara tillåtet att bygga ett hus på mark, där det tidigare funnits ett hus och så är inte fallet här. Huset måste alltså anses som flyttbart! Vi får bara hoppas att det ska fungera bättre för dom med detta boende, än att fortsätta bo i husbilen!

John puttrar som vanligt runt i sin elskoter. Nu har han utrustat den med en verktygslåda som hänger på styret. Med jämna mellanrum rotar han i denna för att ta fram något verktyg. Han har dock oerhört svårt att uträtta någonting, men har nog ändå känslan av att vara nyttig. Det är nog så viktigt! Phil och Björn får i uppdrag att skruva ner ett par ytterbelysningar, som han inte kan nå, på den tidigare villavagnen. Någon liten hjälp kan väl alltid besökare ge!

Errol strosar omkring som han vill på ägorna och så slår han följe med Björn ner till dammen. I år finns det inte några fåglar där och det är mycket lite vatten i dammen.

Chris berättar om sin svåra sommar. Det var 40 grader varmt och hon drabbades av Bältros, som plågade henne flera månader. Därefter fick hon smärtor i höger ben och det visar sig vara en inklämd nerv som bråkar. Så hon äter väldigt mycket smärtstillande medel och kan inte längre hjälpa John så mycket som behövs. Om han t ex ramlar vid förflyttningar, kan hon inte längre hjälpa honom upp. De får då kalla på vännen och hjälparen Antonio (som även är brandman), som genast rycker ut. Det är ju tur så länge han finns där!

Så avslutar vi vårt besök med en fika, i lite lä av husbilen. Sedan får vi tacka för oss, kramas farväl och åka hem till lunch. Vi hoppas bara att allt ska gå bra för våra vänner där ute på landet!

Nu är det karnevalstider i Portugal och såklart även i vårt lilla Castro Verde. Idag är det dags för barnens karnevalståg! Under eftermiddagen strömmar det ut samba-toner över vår lilla stad och Eva måste bara ge sig ut för se på spektaklet.

Det är fullt med människor utmed gatorna och så kommer de tågande, från de allra minsta småttingarna till de lite äldre. Barnen ser dock lite lätt förskrämda och allvarliga ut, så karnevalsstämningen är inte så påtaglig. Men, föräldrarna på gatorna är lite mer upprymda förstås.

Efter dagens fotbollsmatch kallar Christine till avskedsfest för Phil och Sandra. De lämnar oss på söndag och Brexit tvingar nu hem dom till England igen! Vi samlas hemma hos Ellen och Frans, för lite småplock och vin.

Sir Björn kommer nu med ett mycket bra förslag, nämligen att vi ska starta en ”familje-grupp” i WhatsApp. Alla jublar, men vad ska gruppen heta? Det visar sig egentligen vara ganska enkelt att lösa! Vilket namn kan vara mer självklart än ”The wallbar club”? Sagt och gjort; Phil och Eva fixar detta i ett nafs och vi är alla mycket nöjda med att kunna nå varandra så lätt!

Ikväll blir vi sittande mycket länge, så vovvarna får förlåta att kvällspromenaden blir förskjuten med en timme. De är som tur förlåtande, eftersom vi mutar fyrbeningarna med små korvbitar samt annat smått och gott!