230216 Torsdag Castro Verde

Innan vi går på vår förmiddagspromenad, säger vi ”hej då” till våra svenska grannar, som nu far vidare till Portugals västkust. Det var en trevlig bekantskap och vi önskar lycka till på deras resa framöver!

Så är det dags för Errol och Eva att ge sig ut på förmiddagspromenaden, som idag blir lätt dramatisk! När vi kommer till en lämplig grönyta, släpper Eva alltid Errol lös så att han göra sina behov ostört. Så sker även idag, men nu har Errol uppenbarliga problem med långa grässtrån som envist sitter fast där bak! Detta gör honom alltid panikslagen och han far då iväg, helt okontaktbar, dit nosen pekar! I denna stund betyder det rakt över en trafikerad gata och så försvinner han bort bland kvarteren! Tack och lov så är invånarna i Castro Verde mycket tillåtande, vad gäller lösspringande hundar, så de stannar genast och låter fyrbeningarna passera över gatan. Så även i Errols fall! Eva har nu ingen aning om var Errol befinner sig? Så småningom dyker han upp några gator längre upp och vi kan lyckligen återförenas! Men, här kan vi tala om ökad puls och höjt blodtryck hos Eva, innan den gamle mannen var åter på plats!

När vi är tillbaka vid hemmet igen, berättar Björn att våra svenska vänner, Arne och Agneta, har landat på vår boplats. Ok, Eva går genast bort för att få en pratstund med dom. De kommer nu från Sao Bras de Alportel, där vi senast träffade varandra. Vi berättar om våra boplatser hemma i Sverige och Arne berättar att han faktiskt är född i Tidaholm! Nu får Eva även veta varför Tidaholm kallas för Labbås! Det härrör sig från när Tändsticksfabriken beställde etiketter till tändsticksaskarna från England. De hette såklart ”Labels”, vilket i folkmun, genast blev ”Labbarna” och därav namnet Labbås! Det kände vi faktiskt inte till, men kul kuriosa!

Idag sitter vi såklart ute vid Homer-sidan och njuter av vår fruktsallad till dessert. Nu kommer en engelsk-talande fransman fram och börjar umgås med Errol. Naturligtvis inbjuder detta till samspråk! Vi får nu veta att de har en 10 månaders unghund, vid namn Tilda och hon har en oerhört traumatisk bakgrund! Tilda hittades vid en vägkant, bara några veckor gammal, där hon låg och fortfarande sög på sin döda mammas juver. Tilda blir omhändertagen av en ”hund-organisation” och räddas till livet, för att sedemera adopteras av detta franska par. Nyligen råkade dock unga Tilda bli förgiftad av Caterpillarlarver, då hon i sin nyfikenhet närgånget träffade på dessa! Hon blev väldigt sjuk och var nära döden. Hon överlever dock, men förlorar halva sin tunga, som går i nekros och faller av! Idag har hon med mycken hjälp lärt sig ett alternativt sätt att dricka vatten och hon är idag åter full av liv och bus! Vilken ryslig historia, men med ett lyckligt slut, så här långt i alla fall! Vi önskar dom all lycka även framöver!

Så spelar vi fotboll förstås och idag är det riktigt varmt! Spelarna kämpar tappert på tills orken tar slut, men roligt har vi!

Nu berättar Sandra att hon lyckats övertala sina franska grannar att hålla en liten konsert för oss utomhus. Det visar sig vara Tildas husse och matte! Matte spelar diatoniskt knappdragspel, som oftast används för att spela traditionell folkmusik. 

Husse spelar ackompanjerar med rytminstrument, ibland så enkla som snäckskal! Det blir en variation av polskor, schottis, mazurka osv från olika länder. De spelar t o m ” Gånglåt från Äppelbo” ! Vi får sedan veta att de årligen åker till Sverige och Dalarna, för att medverka i dragspelsstämmor! De har även varit på besök i Hjo och tycker att vår trästad är mycket vacker. Dock har de aldrig medverkat i dragspelsstämman i Hjo eftersom det krockar med en stor sådan i Tyskland.