230321 Tisdag Castro Verde – Mérida (Spanien)

Så säger vi ”tack och farväl”, för denna gång, till vårt kära Castro Verde! Vi hoppas att vi ses igen i höst!

Vi har fint resväder med strålande sol och värme.

Innan vi lämnar vår lilla stad ska vi komplettera med lite bashandling, så vi styr Homer bort mot Intermarché. Sopbilen står och tömmer sopkärl vid en gata och Björn kör upp på trottoaren för att hålla undan. Men, det borde han inte gjort! Nu kör vi över några höga ”järnbulor”, som fördärvar luckan till en av Homers packutrymmen. Luckan som kvarstår går inte att stänga längre! Vad gör vi nu? Jo, Silvertejp löser de flesta problem en husbilsägare kan ha! Vi tejpar igen luckan med massvis av Silvertejp och så styr vi Homerkosan mot staden Mérida i Spanien, där vi vet att det finns en jättebra verkstad.

Naturligtvis hinner det komma några beklagande campinggrannar under vårt idoga arbete med Silvertejpen. Nåja, så hinner vi säga ”hej då” ytterligare en gång och nu önskar de oss verkligen lycka till med fortsatt färd!

Vi tuffar iväg, om än något försenade, mot Évora – Reguengo – Redondo. I Redondo styr Gps:en oss österut mot Elvas. Käre värld vilken urdålig väg; ja vi kan knappt ens kalla det för väg! Möjligen är det en hålväg med enorma gropar och gupp, i hela 26 långa kilometrar! Stackars Homer!

Före och efter denna hemska väg, kan vi ändå njuta av det mycket vackra landskapet, med böljande Korkekskullar och rikt blommande vägrenar.

Så kommer vi till gränsen mot Spanien, via Badajoz och då är det inte så långt kvar till Mérida. Vi styr genast färden till verkstaden Autocaravanas Myriam, som också har en ställplats. Klockan är ungefär 16 när vi anländer och överallt är det stängt!

Utanför ställplatsen finns dock en porttelefon, som vi ringer på. Vi får på så sätt en kod, som öppnar grinden, men ingen mer information. Jaha, vad gör vi nu då? Här verkar helt tomt och ödsligt, men vi parkerar Homer i alla fall.

Vi får till slut information och hänvisning till verkstaden, av en hjälpsam man som plötsligt dyker upp. Verkstaden ligger bara ca 25 meter längre bort och de öppnar igen kl 17. Nu känns det genast lite bättre!

Mycket riktigt, kl 17 kommer det en mycket hjälpsam kille och öppnar verkstaden. Han slänger sig genast över vår Homer och monterar bort luckan. Han tror att den ska vara lagad under morgondagen. Så får vi koder och information om ställplatsen. Vi får även låna en personbil under tiden, så vi kan se oss omkring. Ställplatsen ligger nämligen ganska långt från centrum, i ett tråkigt industriområde! Nu känns det hela riktigt, riktigt bra! Vilka fantastiskt hjälpsamma människor det finns!

Vi stuvar genast in oss i bilen, alla tre och kör in till Méridas centrum, där vi känner igen oss från förra året! Äntligen blir vår tappre herr fyrben också nöjd och glad. Nu kan vi strosa på skuggiga gator och Errol får läsa hur mycket annonser han vill! Det är faktiskt fortfarande 22 grader varmt, fast klockan är 18!

Mérida är en härligt, levande stad och det är fullt med människor överallt på gator och uteserveringar. Errol hinner t o m få en puss, i förbifarten, av en liten söt Taxfröken!

Efter ett par timmar åker vi hem till Homer igen och nu känns det ljuvligt att ta en sval dusch samt njuta en kall god öl! Först vid 21-tiden vankas det en enkel måltid, bestående av brödsnittar, skinka och ägg, som vi steker tillsammans. Det smakar mums!

Nu är vi alla trötta och snart nog sover vi gott, alla tre!