230215 Onsdag Castro Verde

På morgonen har vi lite chat med engelska vännerna Chris och John, för att se om vi kan hälsa på dem på fredag. För några år sedan köpte de en bit land, utanför Ourique, där de nu bor. Vi hälsade på dom förra året och då bodde de fortfarande i sin husbil, men nu verkar det som att de bygger ett litet hus där. Det passar bra att vi kommer på fredag förmiddag. Phil och Sandra är också välkomna. Det ska bli roligt att ses igen!

Så är det då onsdag och pizzadags! Idag är vi fler än vanligt för gänget har nu utökats med ytterligare holländare och belgare. Vi kan därför inte längre kalla det för fotbollsteamets rutin utan istället verkar vi ha bildat en Pizza-klubb!

Eva sitter intill Ellen och Frans. Ellen visar idag massor av bilder från deras trädgård. Vilken trädgård! Den är enorm och så otroligt vacker! Det visar sig nu att Ellen medverkar i ”Öppna trädgårdar” och får mängder av besökare under sommarmånaderna. Men, inte nog med detta! I trädgården har hon även en egen ateljé, där hon skapar i lera samt målar tavlor! Ellen är verkligen en allkonstnär, men utan att på minsta sätt framhäva sin skicklighet! Vilken kvinna!

Mot slutet av vår måltid klingar Rob i glaset och påkallar allas uppmärksamhet! ”Björn har nu blivit utnämnd till Pizza-klubbens ordförande och är ju, från igår, en medlem av ”the Royal Family”. Han bör hädanefter tituleras Sir Björn Carlberg! Nu vill ordförande hålla ett tack-tal till klubbens medlemmar”, utropar Rob till den helt överrumplade Björn! Till medlemmarnas jubel och applåder reser sig Sir Björn och framför ett spontant tal, som klubben tar emot i stor glädje! Det blev en ovanlig, men dock mycket rolig och trivsam pizza-lunch idag!

Sedan skyndar vi hem till fotbollsmatchen, som åter blir varm och jobbig för spelarna. Men, de är tappra och jobbar på fint allihop!

Efter vovvarnas kvällspromenad kommer Phil och Sandra hem till oss, för ett avslutande ”Gin-clubs-möte”. De lämnar vår Campismo på lördag, så det blir vår sista kväll där vi får umgås med varandra helt ostört. Vi har några trevliga timmar tillsammans och får under kvällen även prata med våra gemensamma svenskvänner, som ringer oss.

De är just nu mellan Santa Pola och Alicante. I Santa Pola är det fullt och för att få en plats måste man boka. Vi blir mycket förvånade för ställplatsen i Santa Pola är jättestor! De har istället stått fem nätter på en camping lite längre in i landet. De rekommenderar ett fint fågelområde i en nationalpark Clot de Galvany, nära staden Elche. Där hade de den bästa fågelskådningen hittills, under resan! Detta memorerar vi och noterar!

Till slut bryter vi upp och säger ”god natt”, för nu är vi alla trötta!