230304 Lördag Castro Verde

Så blir det dags att ta farväl av Ellen, Frans och lilla Jetje! De sista familjemedlemmarna drar nu vidare mot Spanien och dagens mål är Sevilla. Nu blir det åter kramar, önskan om god resa och längtan till återseendet i höst. Som avskedspresent får vi en förpackning med ”belgiska våfflor”, som vi njuta av till kaffet.

Nu är det slut på vår tre månaders samvaro med dagligt småprat, onsdags-pizza, tyska måltider, ”wochenende”, fotbollsmatcher och herrarnas kvällspromenader med vovvar. Det är en gåva att få ha så goda vänner nära sig under dessa månader och nu hoppas vi bara att vi alla ska få återförenas i höst igen! Det är bra att vi nu lätt kan hålla kontakt via vår ”wall bar group” i WhatsApp! Ja, det känns tomt när sista familjemedlemmarna lämnar oss, nu har vi bara ”bekanta” kvar på boplatsen!

Förmiddagspromenaden genomförs i skönt väder, dock visar sig inte solen ännu. Vädret passar Errol perfekt, så han väljer att ligga utomhus hela dagen.

Eva cyklar till Corviranen för att inhandla färsk frukt och färska, lokala jordgubbar. Det blir mums som dessert! På hemvägen ser Eva plötsligt ett par bekanta ansikten, så det blir tvärbroms på cykeln och ”hej, där är ni ju”! Paret ser lätt förvirrade ut över Evas ”överfall”, men förklaringen till detta är att paret har en youtube-kanal, som Eva börjat följa. När förvirringen har utretts har vi ett ganska långt samtal. Det är deras första besök här i Castro Verde och det kom till av deras behov av att tanka gas. Men, nu stannar de över helgen, för att sedan ge sig ut på fricamping, som förefaller vara deras huvudsakliga sätt att bo. Eva tackar så för samtalet och önskar fortsatt lycka till med resa och youtube-kanalen!

Under eftermiddagen sitter vi ute i det sköna vädret och nu kommer det många nya husbilar in på vår Campismo. Vi får ytterligare en ny tysk granne, som vi bekantar oss med, alla tre. De har nämligen en stilig hundkamrat, vid namn ”Sanni”. Han är 1 år gammal och är en blandras, med en del Dalmatiner i sig. Sanni vill genast bjuda in gamle Errol till lek och nog kan senioren tänka sig att göra lite bus, men det passar sig ju inte här på våra små tomter.

Så blir det lite ”skådarprat” med våra andra tyska grannar. De har nu varit på LPN-center och fått tips om de bästa skådar-områdena. Vi hjälps åt att hitta igen dessa på kartbilderna och senare på eftermiddagen ger de sig iväg ut på en tur.

Nu gäller det att hålla fast i rutinerna, så kl 15:30 är det dags för vår fotbollsmatch, nu utan något motståndarlag eller andra störande moment. Homer-Zlatan har inga som helst problem med att spela på egen tass! Han ger järnet, precis som vanligt och joggar bort till ”the pressroom” efter avslutad match, fastän han inte har några andra spelare med sig. Rutinerna är viktigast!

Vi är ute en god stund till på sen eftermiddag och plötsligt kommer det ett mycket bekant par fram till oss! Men, det är ju Maria och Kristian, vänner och tillika fågelskådare, boende vid Hornborgasjön! Det här var allt en riktig överraskning! Vi träffades första gången hösten 2016 här på Campismon med mycket fågelprat och även några skådarturer tillsammans. Nu har även de blivit med fyrben, nämligen en Golden Retriever-hane 8 år, vid namn Simba. De tänker stanna här några dagar, så vi får väl ta en gemensam tur till våra Hornugglor, för en säker skådning.

Under kvällen ramlar resemeddelanden in från våra vänner. Ellen och Frans har lyckligt landat på ställplatsen, strax utanför Sevilla. Rob och Toss står på en bra ställplats i Coulon, nära Niort, norr om Bordeaux. Phil och Sandra är fortfarande kvar strax norr om Bordeaux, i en mindre by Gente, nära Cognac. Skönt att resorna går fortsatt bra för dom!