230211 Lördag Castro Verde

Idag träffar Eva vår finska granne utanför bobilarna och nu blir det genast tillfälle att prova den första inlärda finska meningen ”minä olen Eva” (jag är Eva). Kvinnan svarar genast ”minä olen Tarja”. Hurra, det funkar ju! Sedan fortsätter Tarja att friskt prata vidare på finska och Eva fattar ingenting.

Vi har ett roligt minne av Tarja från tidigare år. När Eva då bjöd in paret till vårt gemensamma nyårsfirande (via google translate), satte Tarja igång att sjunga vår svenska nationalsång. Hon sjöng hela första versen på ”Du gamla, du fria” på ren svenska och hon förstod inte ett ord av det hon sjöng! Eva blev djupt imponerad och applåderade stort! Förmodligen hade hon lärt sig versen någon gång under barndomens skolgång, kanske? Det blev i varje fall ett oförglömligt minne!

Vi tar en gemensam förmiddagspromenad för lite inköp och för att titta till våra ugglor. Det blåser rackarns så kallt idag också, så vi stannar inte någon längre stund för uggle-spaning. Samtidigt med oss stannar en bil och ut hoppar en yngre kvinna med en stor systemkamera, som hon genast riktar upp mot Hornugglorna. Ja, de är allt tåliga och vana vid att bli utsatta för att kameror med långa objektiv riktas upp mot dom!

När vi kommer hem får vi just ytterligare nya grannar. Nu är det ett yngre, svenskt par i en Plåtis som landar in. Vi småpratar en liten stund och frågar var de kom ifrån nu. De minns inte vad staden heter, men de kommer norrifrån i Portugal. Därav gissar vi att de är ”nya” Portugalfarare. Vi får väl se om det blir fler snack-tillfällen?

Klokt nog beslutar Ellen att ”Kina-maten” kommer att serveras inne i tv-rummet kl 12:30. Det var för väl, annars hade vi allt blivit bra frusna i den kyliga vinden!

Ellen och Frans rör i de olika grytorna, medan övriga 11 matgäster slår sig ner runt borden.

Vi serveras nu rikliga portioner, med diverse tillbehör, som Jordnötssås och stekt ägg. Vi äter och mumsar i oss, medan de flesta samtalen utspelar sig på holländska, eftersom de, som vanligt, är överrepresenterade. Dock växlas det även till engelska med jämna mellanrum, för att få flyt i snacket!

Efter ett par timmar, hjälps vi åt att städa undan och återställa ordningen i tv-rummet. Vi tackar hjärtligt för den goda maten och går hem igen. Nu hinns det med en kort vila innan det är dags för fotbollsspelarna att rusa ut!

Även idag är Homer-Zlatan helt outslitlig på planen, eftersom temperaturen är sval. Till slut får vi helt enkelt blåsa av matchen, innan hans gamla ben inte bär honom längre! Då har det holländska damlaget hunnit få rött kort och blivit avvisad från matchen. Den yngsta spelaren ägnade sig nämligen åt att hänga ”in the poo-bar”, istället för att vara aktiv på fotbollsplanen!

Längst ner på vår plan finns nämligen en större ansamling av nedfallna löv, vilket erbjuder områdets katter en fin toalett. Detta lockar i sin tur våra spelare till intag; därav namnet ”the poo-bar”!