230207 Tisdag Castro Verde – Aljustrel – Messejana – Castro Verde

Det är en mycket dimmig morgon och riktigt råkallt ute. Då är det skönt att ha värmefläkten på. Men, plötsligt stannar den! Vad nu? Ja, efter närmare diagnos får den faktiskt dödförklaras! Vi får helt enkelt köpa oss en ny under dagen.

Vi beslutar oss för att ändå göra en utflykt, för dimman kommer såklart att lätta framåt förmiddagen. Björn föreslår att vi åker till Aljustrel, eftersom vi inte varit där på mycket länge. Vi börjar packa ihop oss för avresa och passar då på att även testa övriga elsladdar, för säkerhets skull. Det visar sig då att det faktiskt är en förlängningssladd som löst ut sitt överspänningsskydd, vilket förklarar saken. Det går åt två hjärnor för att ställa diagnosen, men vi är mycket nöjda med vårt teamwork och att allt är intakt!

När vi kommer till Aljustrel har dimman mycket riktigt trängts undan och solen tittar fram på oss, även om vinden är kall idag.

Aljustrel har drygt 8000 invånare och är alltså lite större än vårt Castro Verde. Det är en viktig gruvstad och har faktiskt sin historia med utgrävning av metallfyndigheter ända från tiden före Kristus!

Vi parkerar Homer på badhusets stora parkering och så börjar vi streta uppför, uppför och uppför! Ja, staden ligger verkligen på en topp och vi är på väg till den allra högsta punkten – kyrkan ”Nossa Senhora do Castelo”. Dit upp leder en enormt lång trappa och hela tiden lockas man att stanna för att beundra utsikten och de vackra blommorna runt kanterna.

Björn väljer att streta sig upp via bilvägen, för att skona sitt knä från trappstegen, medan Eva och Errol tar den långa trappan upp.

Vi är de enda besökarna idag, så Errol går lös och ledig. När vi kommer upp till toppen får vi beundra den milsvida utsikten åt alla vädersträck och det är helt majestätiskt. Hela Aljustrel ligger under oss och vi ser även den stora tjurfäktningsarenan.

Men vart har Björn tagit vägen? Så lång tid kan det väl inte ta för honom att ta sig hit upp? Sent om sider ser vi dock att han kommer och nu får vi förklaringen till hans försening! Utmed vägen kom han i samspråk med en äldre portugisisk herre, som genast bjöd in Björn att beundra hans trädgård och grönsaksodlingar. Sådant kan ta sin tid!

Sedemera är det dags att ”rulla” ner från toppen igen och nu går vi tillsammans bilvägen tillbaka. Vi bestämmer oss för att denna sevärdhet får räcka för idag. Nu åker vi hem till boplatsen för lunch!

Men, se det ville inte Homer! Vi åker en felaktig väg ut ur Aljustrel och kör istället vidare västerut mot den lilla staden Messejana. Ok då Homer, vi åker fram till den lilla fina pärlan för ett kärt återbesök där också! Men, först får vi stanna och äta vår lunch!

Messejana är en liten stad med endast 890 invånare. Namnet Messejana är arabiska och betyder fängelse. Även den här staden har sin historia ända från romartiden. Under 1500-talet fanns i denna lilla stad hela 11 st kyrkor, men idag endast 4 st och det är ju ändå många! Staden är mycket charmig! Husen är vitkalkade med blåmålade gavlar.

Även här får streta högt upp till den högsta toppen, som också bjuder på milsvid utsikt över Alentejos vidder! Strax intill ligger den vackra kyrkan Igreja Matriz. Även här är vi de enda besökarna, vilket tillåter en fritt strövande Errol.

Nu är vi lite kaffesugna, så vi går tillbaka till det lilla rara torget där det finns ett lite café. Men, nej ett elakt, mörkt, regnhotande moln dyker upp och det känns plötsligt alldeles för kallt för att sitta ner på uteserveringen.

Vi avstår och går tillbaka till Homer igen. Under hela vägen dit förföljs vi av en liten, svart, skarpt skällande hund. Errol förhåller sig cool, som vanligt, tack och lov!

”Hur ska det nu gå med fotbollsmatchen”? undrar Errol oroligt! Ja, klockan är redan mycket, men Eva lovar att ändå spela en individuell match med honom, om vi kommer hem för sent!

Tursamt nog, kommer vi precis i rättan tid! Det är bara att ta på sig fotbollsskorna och rusa ut till teamet. I den här svala temperaturen kan Homer-Zlatan spela hur länge som helst! Men, fotbollsgudarna bestämmer till slut att det räcker för de gamla benen! I samarbete med vädergudarna börjar det nu att regna, så matchen måste faktiskt avslutas!

Nu upptäcker vi också att våra finska bekanta från Kotka redan har lämnat Campismon, så vi hann alltså inte med något närmare prat. Så synd!