230131 Tisdag Castro Verde – Carregueiro – Castro Verde

Blodutgjutningen på Errols framben har gått ner fint under natten och nu kvarstår endast en liten kula. Fantastiskt skönt!

Vi går en helt ljuvlig, tidig förmiddagspromenad över fälten strax utanför Castro Verde. Errol går lös och Eva bara fyller sin sinnen med den friska, klara luften, solen och de helt underbara vyerna!

Aloe Succotrina

Sedan går vi hem och packar ihop oss inför dagens utflykt till Carregueiro. Vi upptäcker nu att vägen N2, från Castro Verde till Aljustrel har restaurerats från tidigare ”hålväg” till nylagd asfalt med nymålade vita streck! Toppen! Carregueiro, är en liten by med ca 200 invånare som ligger 14 km från Castro Verde och 7 km från Aljustrel.

Vi är ett gäng på nio personer (förutom Björn och Eva är de övriga holländare) som träffas vid byns enda Taverna för att äta lunch tillsammans.

Tavernan har varit stängd i flera år, men har nu fått en ägare som fräschat upp och renoverat i portugisisk stil. Nja, dock inte allting! Det visar sig att allt porslin är designat IKEA!

Nåja, för övrigt presenteras menyn på genuin, handskriven portugisiska, vilket gör det tämligen svårt för oss att uttyda vad som erbjuds. Den unga damen som serverar oss kan dock förklara vad som är skrivet och hon kan dessutom prata lite engelska. Vi bestämmer oss för att äta ”Bochochos no forno”, vilket kan översättas till ”griskindmuskel i ugnen”. Detta serveras med pommes frites, ris samt sallad. Grönsakerna är odlade i byn!

Medan vi väntar på att maten ska serveras äter vi oliver, bröd samt torkad skinka, ost, vin eller öl därtill.

Alltihop smakar helt underbart gott! Under tiden vi avnjuter vår fantastiska måltid har hela Tavernan fyllts med lunchande människor. Det är tydligen en riktigt populär Taverna!

Som avslutning och för att underlätta matsmältningen beställer vi även in dessert i form av ”Tarta de Nata”, vilket betyder ”Gräddtårta”. Det är helt enkelt vispad grädde, kondenserad mjölk och gelatin med strödda kexsmulor på toppen. Låter kanske konstigt, men smakar så gott! Kaffe därtill och det hela är komplett!

Ett sådant präktigt kalas kostar inte mer än 30 euro för oss två personer! Helt fantastiskt!

Medan vi har ätit och stoppat i oss i flera timmar, har Errol snällt väntat i bobilen. Nu är det dags för honom att få komma ut och dags för oss att röra lite på benen. Vi strosar runt i byns omgivningar och njuter av miljöerna. Här finns en gammal järnvägsstation, nedlagd sedan 20 år tillbaka, som servade gruvdistriktet här i trakterna sedan 1920-talet. Nära stationshuset ligger även flera ”Dormitorio”, där möjlighet till övernattning fanns.

Stationshuset Castro Verde - Almodovar

Dormitorio

Byns lilla skola lever dock ännu. Det är en lågstadie-skola, med fyra klasser som får dela på en lärare. Vi gissar att det inte är särskilt många elever i varje klass!

När vi nu är så nära staden Aljustrel avslutar vi dagens utflykt med en biltur dit. Vi stannar endast för att tanka diesel där. Idag blir priset 18:70 sek/l. Något mer stopp gör vi dock inte, utan kör bara en liten runda i utkanten, för att fräscha upp våra minnen av hur det ser ut. Jodå, vi känner allt igen oss och får väl göra en annan utflykt hit framöver.

Nu är det dags att åka hem! Idag blir det dock ingen fotbollsmatch för vår hjälte. Han får allt vila sina gamla fotbollsben och ta det lite försiktigt. Det blir istället en kort promenad till Liberdade-parken och sedan samlas vi alla hemma hos Ellen och Frans, en stund i de sista solstrålarna för idag!