221127 Söndag 1:a Advent Castro Verde

Efter sedvanliga frukostaktiviteter får vi en videochat med Catrin och Dexter. Patrik jobbar, som vanligt. De är trötta, men har det ändå bra.

Markisen åker ut idag också och så på med shortsen! Det blir åter en härlig soldag på första advent! Advent firas ju inte i Portugal, men faktiskt i Tyskland. Det har våra tyska vänner berättat för oss. Vi trodde faktiskt att det vara vi nordbor som ”adventade” in julen!

Eva och Errol går ”kyrkogårdspromenaden” och fyrbeningen går med raska steg, trots värmen! Errol är nu helt övertygad om att vi har lurat med honom på pensionärsträff och inte fotbolls-em, för idag träffar han en äldre labrador-dam (12 år), som slår sig i samspråk med honom. Vår senior är dock inte så intresserad av äldre damer. Han siktar mer in sig på det yngre klientelet!

Efter lite solnjut, överraskar vi Homer-Zlatan med en träningsmatch på tidig eftermiddag. Detta därför att vi ska gå på konsert k 16 och detta stämmer inte överens med vår träningstid kl 15:30. Homer-Zlatan har inga problem att spela tidigare! Han börjar nu få upp riktig spel-gaist och spelar längre och längre för varje dag! Heja, heja!

Errol får vänta hemma i Homer, när vi går iväg till Cinemateatro för att lyssna på Alentejo-sångerna. Men, när vi kommer fram blir vi bortfösta av en man i entrén. När vi visar att vi inte förstår, följer han oss en bit bort och pekar att konserten kommer att vara utomhus, på gågatan. Ja, nu ser vi ju att det samlas en hel del människor där! Vi tackar och sällar oss till övrig publik.

Vi har lyssnat till Alentejo-grupperna många gånger förut, men tröttnar inte på detta ursprung, som går rakt in i våra hjärtan! De sjunger acapella om hembygden och det hårda arbetet på fälten. Det är alltid en person som sjunger verserna och så fyller de alla i med refrängerna. Melodierna är vemodiga, vackra och de sjunger verkligen "ex animo" (från hjärtat). De är stolta över sin hembygd och hyllar den! Tänk om vi kunde göra likadant hemma i Sverige!

Förmodligen är det också en ära att vara med i sång-grupperna, eftersom de nu ingår i UNESCOS världsarv, sedan 8 år tillbaka.

Först ut är gruppen med kvinnor och därefter kommer männen. De går med sina vaggande ”tramp-steg” nedför gatan samtidigt som de sjunger. Vår hundkompis Pipocas husse, medverkar i en av grupperna och han vinkar glatt till oss när de närmar sig.

När alla grupperna passerat förbi, drar vi oss hemåt. Fast vi tror nog att det hela fortsätter inne i Cinemateatro med långa tal och hyllningar, eftersom de firar 8-årsjubileum samt även uppmärksammar de 50 åren sedan Portugals fredliga revolution 1974. Vi avstår dock detta, eftersom vi inte förstår språket så värst bra.

Fyllda i våra hjärtan går vi nu hem till väntande Errol, som vill ut på kvällspromenad. Vilken fantastisk avslutning på denna dag vi får, genom en otroligt vacker solnedgång! Tack för idag!