221108 Zafra – Castro Verde (Portugal)

Vi susar genast vidare, efter en tidig frukost. Resvädret är mulet och ibland kommer det lite regn. Vägen till Portugals gräns är mycket vacker. Vi färdas i bergslandskap med dalar och toppar runt oss. Vi kan se några virriga Rödhönor som springer iväg över ett fält. Röda Glador ser vi regelbundet och de hinner räknas till 10 st innan vi är framme!

Det värsta med att åka till Portugal är att klockan ska dras tillbaka 1 timme. Det tycker i varje fall Errol! Hundmagen knorrar ju på sedvanligt klockslag! ”Nu har de glömt att ge mej mat”, tänker han!

Så lämnar vi de fina spanska vägarna och glider över på portugisisk standard = smalare vägar, hålor och gupp! Vägen från Serpa till Beja är precis sig lik! Vi kan inte höra ett ord vad vi säger till varandra, snarare får vi hörselskador av allt buller som vägskadorna ger. Stackars Homer, du blir rejält omskakad! Den enda skillnaden utmed vägen är en stor, ny varningsskylt för Lo-djur! Spännande!

I år skiftar faktiskt fälten i ljust grönt, istället för att vara sönderbränt bruna, som de brukar vara när vi anländer. Det betyder alltså att de fått lite regn på senare tid, trots den otroligt varma sommaren!

Vi kommer fram till Castro Verde strax efter kl 12. Det är ovanligt mycket husbilar på campingen, men vi ser genast att ”Antonios plats” är ledig och skyndar oss att ockupera den. Det är nog den allra soligast platsen, nämligen! Susanna jobbar i receptionen idag och hälsar oss välkomna tillbaka. Ingenting har förändrats på campismon, berättar hon. T o m tvättmaskinen är trasig, precis som sig bör!

Städerskan ropar sedan på oss och vill också hälsa oss välkomna åter! Sedan ser vi våra finska vänner och får byta några ord med dom, medelst gestikulering och handviftning. Sedan kommer vår fransyska Danielle, så får vi säga några ord på franska som också kompletteras med teckenspråk!

Nu måste vi få boa in oss ordentligt och äta lite sen-lunch, för Errol påtalar att han vill ut och läsa Castro-nyheterna. Han är överlycklig över att vara framme och går med raska steg, fri och lös ut mot fälten bakom campismon. Detta trots att det är 22 grader varmt! Vi upptäcker dock att halva fältet nu är avstängt och inhägnat, så vi kan inte riktigt gå vår vanliga promenad. Men, det gör inget för Errol kan även våra alternativa stigar! Han kräver också att avsluta promenaden med att få läsa nyheterna i Liberdade-parken och travar på med vana tassar dit!

När vi sedan kommer hem träffar vi också tyske Bernd och lilla söta, svarta Kira. Hon kommer rusande fram för att hälsa på oss och Errol vill gärna prata en stund med Kira!

Inboandet fortsätter tills det blir dags för vår gemensamma promenad. Vi går först till Kinesen för att köpa en konservöppnare och fortsätter sedan till Corviranen för att köpa de allra godaste oliverna samt frukt.

Sen väntar, som belöning, en riktigt skön dusch! Medan Björn lagar mat gör Eva en sista kompletterande ommöblering och nu känns det riktigt bra!

Vi sammanfattar vår nerresa:

Vi har rest exakt 14 dagar och aldrig färdats mer än 30 mil/dag! Vilket är rekord för oss, som alltid brukar sträck-köra ner, ibland på 7 dagar. Självklart har det fina sommarvädret gjort resan lätt att njuta av och vi har hittar flera nya, fina orter för oss att övernatta på. Vi är inte alls så slitna och trötta som vi annars brukar vara när vi kommer fram.

Vi har totalt kört 374 mil, vilket förvånar oss! Sträckan brukar inte vara längre än 280 mil. Vi har alltså kört 100 mil extra! Ja, vi har ju kört lite alternativa sträckor i år, men vi blir ändå förvånade! Dieselkostnaden uppgår till 9229 kr totalt. Resan har alltså kostat ca 25 kr/mil. Dieselpriset har ungefär varit likvärdigt genom Europa. Dyrast i Danmark och Tyskland, 2,15 euro/l. Priset i Frankrike, Spanien och Portugal har varierat mellan ca 1,8 – 1,9 euro/l.

Nu känns det oerhört skönt att vara på plats och låta vardagsaktiviteterna ta vid!